Förändringens vindar blåser hårt känner jag. Den här hösten har jag t.ex. bytt snussort två gånger, bara en sån sak! Trodde aldrig jag skulle släppa G****** R***! (här på "Bollen Är Rund" gör vi ingen smygreklam). Att byta snussort är svårare än att byta kärleksobjekt i min värld...Men nu har det hänt!
Hade en massa roliga fotbollsrelaterade saker att blogga om, men är inne på nionde dagen nu med något skitvirus på lungorna,(på bättringsvägen dock), så jag nöjer mig med att konstatera att medan de flesta av oss ser snällare och snällare ut med åren, blir Daniel Majstorovic alltmer killen man aldrig skulle våga ta hem och visa upp för föräldrarna, Sebastian Larsson växer och växer i sin roll i landslaget och att Drugges plats i frysboxen är väntad, men Adams och Bjarnas desto mer svårbegripliga.
Mitt musikintresse har bytt karaktär genom åren. I tonåren var konvolutet halva grejen, jag lusläste texterna, tragglade dem tills jag kunde dem utantill, köpte rare utgåvor på gul vinyl och bildskivor. Sen följde några år då det räckte med att musiken kändes i kroppen, få mig att dansa så blir jag glad liksom. Men nu drunknar jag i texterna igen! En liten fras, en symbolik som träffar hjärtat, det är ändå the shit. Soundgarden var alltid mästarna av skruvade texter, och med deras musikalitet och Cornells röst som ju är av guld, då kan det inte bli fel. Därför bjuder jag er på den textade versionen av den här:
Ibland behövs att någon annan sätter ord på det man känner, därför är Anjo min röst, och tröst, i natten just nu. Om du bara ska följa en enda blogg här i världen så är det inte min utan hans.
Garbage var ett band som fick mig att spinna igång totalt för kanske femton år sen,Shirley Manson väste sig in i själen på mig och många andra. I en värld av folk som wailar sönder alla låtar älskar jag hur hon håller tillbaka sin röst. De brukar ramla bakåt i mitt medvetande för att sen ploppa upp när jag minst anar det. Lite som en gammal hang-up som man aldrig riktigt släppt taget om! När det gäller attraktion och känslor ska man släppa taget om sina hang-ups, så blir det bäst för alla, men när det gäller musik ska man låta dem hemsöka en igen och igen och säga "Välkommen" varje gång. Låten nedan är den som gjort störst intryck på mig.
Önskar att jag hade några kul blåvita rykten eller analyser att bjuda på, men jag får säga pass på den just nu. Ni kanske har något åt mig?
Ville bara med dessa små rader bekräfta att Bollen är rund officiellt härmed är nedlagd. Kanske återuppstår den en dag, men troligen inte. Jag återfinns då och då på Grogg och finns på mångas begäran nu även på Facebook, dock under alias men de jag vill ha kontakt med kontaktar jag:-) Bilderna ovan är från festivalen "Where the action is" där jag hade en av mitt livs bättre dagar och röjde till bland andra Hellacopters, Queens of the Stone Age och Foo Fighters.(bilderna är klickbara om ni vill se dem i större format) Sedan dess har jag Foo Fighters- hiten Pretender på hjärnan. Lyssna och njut och ha det bra därute i bloggvärlden allihop, vi ses någon annanstans....
Hellacopters senaste album (Head Off) är givetvis ett mästerverk. Jag hade inte väntat mig något annat. Jag grinar och flinar om vartannat när jag lyssnar. Ni som tycker att de blåser alla genom att avsluta karriären med en coverplatta har inte fattat någonting! Inga andra kan som Hellacopters ta covers och göra dem till sina egna. De väver in all den magi och smärta som de är sådana experter på i dessa "lånade" låtar och tar dem till nya höjder. På sin hemsida ger de förklaringen till varför det blev en coverskiva; de kände helt enkelt att det fanns alldeles för många bra, oupptäckta (för de stora massorna), band som behövde få komma ut. På sidan länkar de till vart och ett av banden så att man kan bekanta sig med dem. Jag fastnade särskilt för The Royal Cream och deras underbara låt "Darling, darling". Lyssna och njut av vemodet, men glöm för all del inte att också lyssna in er på ovan nämnda "Head Off". Det är den värd. Ses vi på "Where the action is" i sommar?
Jag tror att jag helt klart börjar närma mig topp tre globalt när det gäller dålig uppdatering. "Mest aktiva bloggare" finns det väl många som slåss om att vara, jag kämpar på med titeln "mest inaktiva" i stället... Skämt åsido så är det rätt tråkigt att jag inte lyckas hitta tid och engagemang nuförtiden för det har drabbat den här bloggen rätt hårt. Jag har gått från ett par hundra unika läsare per dag till kanske tjugo-trettio. Jag anklagar ingen- vem orkar gå in på en blogg där det aldrig kommer upp några nya texter. Förutom Studiomannen då som skrev i en kommentar att han var glad över att det fanns en blogg som uppdaterades så sällan så att han hann med att läsa den...Hans blogg har legat nere ett tag med nu, men enbart pga av hans bredbandsstrul, den återkommer snart. Och som ni vet är den ju en av mina favoriter. Detta känns otroligt långt borta nu när vintern verkar ha bestämt sig för att börja om varannan dag. Bilden togs på Kap Verde i november, och jag har ju fått påtryckningar från många håll att göra en reserapport på bloggen. Den kommer! Jag vet bara inte exakt när.... Ni har väl förresten inte missat en av världens bästa liveakter Kaizers Orchestra? Sista fredagen i mars bevittnade jag detta norska mirakel för tredje gången, på Trädgår'n, och som vanligt gjorde de mig inte besviken. De spelar alltså balkanrock- på norska- vilket live inefattar pyro, gasmasker, tramporglar m.m. Otroligt häftigt så missa inte! Detta måste ju bara vara den absolut tuffaste bilden någonsin! Den promotar The Hellacopters senaste album som släpps i dagarna. Sorgligt nog är det också deras allra sista, extra sorgligt med tanke på att de är ett av få band som har lyckats hålla samma höga kvalité hela tiden. Jag har självklart både förhandsbokat skivan samt köpt biljett till deras avskedsspelning på Where the action is i Stockholm i juni. Det betyder att mina fyra största artister; Soundgarden, At the gates (som dock ska reunionspela på Sweden Rock), The Latin Kings och The Hellacopters, alla har gått i graven. Sorgligt värre, men som jag brukar säga; alla genier har vett att lägga av i tid, innan de hinner bli dåliga/patetiska. Som utlovat tog jag mig ner till fiendeland i måndags. Resesällskap var Ingbritt-gubbarna. Och om någon av er därute mot all förmodan trodde något annat så kan jag meddela att de är absolut inte kloka, så bättre resesällskap får man leta efter! Som sagt är Allsvenskan igång och Blåvitts spel i Malmö bådade förutom de första tjugo minuterna inte särskilt gott. Jag har dock blivit lungnad av ett par faktum: 1: Kim Christensen Ja tack! Blåvitt lyckades ro hem en stabil målvakt i sista sekund. Man kan väl lugnt säga att han räddade vår heder i Malmö. Lite trist för Dahlin, men hans chans kommer. 2: Kvalitén på de övriga lagens spel. ALLA de Allsvenska lagen verkar hyfsat ringrostiga så här i början av säsongen. Såg Dif- Malmö på fyran igår och det var helt klart mer kamp än spel. Hur har det stått till med försäsongsträningen egentligen? Jag är dock övertygad om att det kommer ta sig och IFK Göteborg är med i kampen om Guldet i år igen. Själv har jag legat däckad i magsjuka hela helgen och visionen om att ta sig in och kolla hemmapremiären mot Örebro idag ter sig allt mer orimlig. Jag har proppat i mig diverse skumma hälsokostpreparat och Resorb, vill ju INTE missa detta för allt i världen! Men jag är fortfarande helt darrig så vi får se. Så- FRAMÅT BLÅVITT! Örebro bör vi ta lätt som en plätt, inga jävla takter a la Assyriska-05 på hemmaplan. (Ryser fortfarande av skam när jag minns denna match) Vi är, och ska förbli, Svenska Mästare!
Dess sköna killar har förgyllt cirka tio år av mitt liv och det skär i hjärtat att de tänker lägga av. Misstänker att jag kommer stå och grina som ett spädbarn när jag ser dem uppträda under avskedsturnen nästa år. Min teori är dock att alla bra band lägger av innan de hinner bli dåliga, medans de andra fortsätter och fortsätter tills de befinner sig på förnedringsnivå. De fyra absolut största banden i mitt liv har alla lagt av; Soundgarden, Latin Kings, At The Gates, och nu Hellacopters. Men de har slutat på topp. Här bjuder jag på Hellacopters senaste alster, en låt som dyker upp på deras allra sista album. Lyssna på texten, den går rakt in i hjärtat. Enjoy!
Ett gott skratt förlänger livet sägs det. Om det är sant har videon här nedan just förlängt mitt liv med tio år! Backstreet Boys kan härmed se sig utkonkurrerade av denna mimande kinesiska coverduo :
Vad pysslar jag annars med just nu? Jo jag försöker lära mig franska på nätet med hjälp av BBC;s kitschiga kurs. Eftersom den är på engelska får man samtidigt friska upp sina engelskkunskaper. Om ni är sugna på att göra det samma så gå in här. Annars är jag extremt biosugen för närvarande och vill sjukt gärna se "This is England" och "På smällen". Är det någon av mina läsare som sett någon av dessa filmer och har någon kommentar/betyg? Det är fortfarande ingen som har nappat på inviten att se "Spiderman 3" med mig och sambon är helt ointresserad av den störstta hjälten av alla; Peter Parker aka Spiderman.Filmen kommer att tas bort från biotablåerna nu så jag ska boka den på CDON i stället. Jag skickar härmed en seriös inbjudan att ha Spidermankväll med mig när jag får hem den. Någon som är intresserad? OBS; gäller endast äkta fans.
Nu kommer en lista som jag snott från Studiomannen.
Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa? Många. Nycklar till klubbstugan, boden, huset, jobbet m.m.
Vilken svordom använder du mest? Jag svär mer än jag använder den vanliga vokabulären, de flesta svordomarna är otryckbara så jag ska förskona er.
Äger du en iPod? Nej. Min enda MP3 finns i min mobil.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Alldeles för tidigt. 05.30 vissa dagar och 06.30 vissa dagar.
Hur många resväskor äger du? Jag äger inga riktiga resväskor, har bara en massa bagar.
Var köper du dina matvaror ifrån? ICA.
Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden? Herregud- de enda gånger jag är någorlunda snygg är ju på bild, verkligheten är mycket mer skrämmande, så självklart utnyttjar jag möjligheten att bli fotad. Men jag tar rätt mycket bilder på barnen och fotbollsmatcher.
Vilken var den senaste filmen du såg? På video var det "Still Crazy", grymt skön, och på bio var det "Hata Göteborg", också en riktig pärla.
Har någon av dina vänner barn? Ja rätt många faktiskt, men de flesta av dem bor inte i Göteborg. Mina Göteborgspolare är övervägande barnlösa.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En segelbåt, lätt! Sedan skulle jag göra fler tatueringar.
Har någon någonsin kallat dig lat? Ja, fast det stämmer inte.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Ingen just nu, men de senast spelade är Soundgarden, Red Hot Chili Peppers och Chris Cornell.
Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk? Jag dricker vare sig mjölk eller chokladmjölk och i kaffet har jag rismjölk.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Ja.
Använder du huvtröjor? Självklart, en av jordens bästa uppfinningar!
Kan du vissla? Med nöd och näppe, till och med mina barn är bättre på det.
Har du någonsin deltagit i en demonstration? Alldeles för många, mina barn blev sjukt trötta på att kuska runt och protestera mot olika saker så numera ligger jag lågt på den fronten.
Vem var den senaste som ringde dig? Pojkvännen ringde det dagliga kvällssamtalet från sjön. Fyra månader om året är det vår enda kommunikation.
Tror du folk pratar bakom ryggen på dig? Jepp. Om ingen pratade bakom ryggen på en så skulle det ju vara ett bevis på att ingen visste vem man är. Sorgligt värre.
Tittade du på tecknat när du var liten? Ja, och det förekommer fortfarande.
Hur många syskon har du? Fyra yngre syskon.
Vilken film kan du alla replikerna till? Är inte säker på om jag kan EXAKT alla replikerna till någon, men det finns många som jag kan citera hyfsta ordagrant. bla, "Torsk på Tallin" som citeras alltför ofta här hemma. När jag väl börjar kan jag inte sluta.
Äger du några band-t-shirts? Förr köpte jag väl en i veckan, nu var det läääänge sedan jag fyllde på förrådet. Jag fick dock en med System Of A Down i julklapp förra året. I arkivet finns bla t-shirtar med Bad Religion och Misfits.
När flög du senast? Till Barcelona år 2000.
Hur många stolar står runt ditt köksbord? Sex.
Läser du för skojs skull? Det är ett av mina största nöjen och jag läser ut ca två romaner i veckan.
Pratar du några andra språk? Engelska. Önskar att jag kunde fler, men nu kommer jag ju att bli franskaexpert tack vare BBC. Jag kan även ett par fraser på jugoslaviska.
Diskar du din egen disk? Diskmaskinen är Guds gåva till hushållet!
Har du gråtit offentligt? Oh ja! oftare än jag skulle ha önskat, jag är en jävla lipsill.
Har du en stationär dator eller en laptop? Stationär.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Ja, det är väl halva meningen med att leva? Motsatsen skulle ju betyda att man har lagt sig ner för att vänta på döden.
Vill du ha några tatueringar eller piercingar? När det gäller piercingar har jag bara hål i öronen, men hade en ring i läppen för sexton år sedan. Tatueringar har jag väl ca tretton stycken, men vill ständigt ha fler. Har lite ångest över att det var ca tre år sedan jag senast gjorde någon.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Det finns inga "borde" i sådana lägen, det är upp till var och en. Det är 2000-talet nu gott folk! det är självklart trevligt att bli bjuden men det ska gälla åt båda hållen i så fall. Ge och ta ni vet....
Kan du kasta macka? Nej! och jag är troligtvis den enda i världen som inte kan det.
Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar? Vilken fråga!!! Ju fler desto bättre, frånsett att de inte sitter i ansiktet.
Har du en blogg? Tre stycken; den här, samt att jag är medskribent påGrogg och Vårt bröllop.
Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet? Engelska, Svenska och Samhällskunskap. Resten avskydde jag.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Total ärlighet, trohet, humor, värme och kärlek till IFK Göteborg.
Gillar du din boendesituation? Jepp, stortrivs i mitt svenssonradhus, men hade helst haft ett friliggande i ett annat område.
Vilken är din favoritfrukt? Kan inte välja mellan passionsfrukt, ananas, mango och physalis.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nej, finns ingen anledning. Mat äter man för att det är gott.
Hur gammal blir du din nästa födelsedag? 32.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja- men jag försöker lägga band på min inneboende språkpolis.
Vem var den senaste personen som gjorde dig arg? Sorry folks- den bjuder jag inte på.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Min mamma visste långt innan hon fick mig vad hon skulle döpa sin förstfödda dotter till.
Gillar du senap? Ja verkligen, särskilt stark fransk senap, men jag hatar ketchup
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Inte ens under pistolhot.
Sover du på sida, mage eller rygg? Alltid på mage, finns inget bättre sätt att sova på.
Har du någonsin köpt något från eBay? Om man räknar Tradera som ju tillhör Ebay. Där har jag handlat en hel del Soundgarden-prylar.
Tycker du om att krama folk? Jag är sjukt kelig och älskar att kramas och pussas.
Skulle du säga att du är trendig? Det tror jag aldrig att man kan avgöra själv.
Äger du en digitalkamera? Nej, fotar med mobilen.
Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera? Jag skulle avböja med motiveringen att jag redan träffat mannen i mitt liv. Om personen ifråga frågat på ett trevligt sätt är man såklart artig och tackar för uppmärksamheten. Men jag är trogen in till döden.
Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars? Jag svarar som Studiomannen; Chewbacca. För övrigt gillar jag Boba Fett, Han Solo och Darth Maul.
Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta? Många, jag är som sagt en lipsill.
Tycker du att du är attraktiv? Haha, det skulle jag inte vilja påstå. Men jag kan säkert inbilla mig det när jag fått ett par öl innanför västen.
Vad är du allergisk mot? Här kan jag sno Studiomannens lista rakt av! Hundar, katter, hästar, damm, kvalster, gräs, gråbo mm. Jag vill även lägga till en hel del födoämnen, latex och mögel. You get the picture- jag tål inte ett skit:-(
Får du dåligt samvete efter att du ätit kött? Ja- så det har inte hänt på tio år. Numera äter jag fisk ibland, vilket också ger mig dåligt samvete, men det är jävligt gott...tyvärr.
Vad skulle dina barn heta, pojke samt flicka? Jag har en pojke och en flicka och jag publicerar aldrig deras namn på mina bloggar.
Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? "frukostbänken och satte ner armbågarna på skivan. Kiki reagerade" Det är ur boken "Om skönhet" av Zadie Smith, en av mina favoritförfattare.
Vad har du på dig? Vita mysbrallor och rosa t-shirt haha.
Vad var den senaste musik du lyssnade på? Backstreet Boys nya osläppta singel "Inconsolable" på Youtube.
Igår kväll fylldes stan av förväntansfulla fotbollssupportrar från två läger. Båda höll på fel lag. Själv hade jag givetvis förnuftet i behåll och traskade iväg till Stars'n Bars för att se kvällens enda match av intresse- IFK borta mot Gefle. Den slutade som jag ville- 2-0 till IFK. de två andra lagen som vi helst undviker att nämna fick bara med sig en poäng var. Och solen stod extra högt på himlen. Grymt gött att man har fått se så mycket fotboll den senaste veckan. Först var det IFK mot Örebro på tisdagen; vinst till oss. Sedan var det IFK mot Mjällby i Svenska Cupen. Vinsten där gjorde att vi som enda Allsvenska lag avancerade i cupen. På söndagen bevittnade vi ett oerhört tråkigt spektakel; Kopparberg/Göteborg FC förlorade med 2-7 mot formstarka LDB Malmö och Lotta Schelin var, till skillnad från vårt nya stjärnskott Emelie Farfa, hur blek som helst. Och så i måndags var det alltså dags för Gefle-matchen. Så här mycket spännande svensk fotboll skulle man ju se jämt. Tänk vad mycket roligare livet skulle bli då.
Det slog mig att jag allt för sällan lägger uppp Soundgarden-låtar här. Så nu bjuder jag på min absoluta Soundgarden-favorit: "Fell on Black days" från skivan "Superunknown" Lyssna och njut!
Jag avslutar med en grym låt, "Sugababes "Too lost in you" från soundtracket till filmen "Love Actually" Hur är det möjligt att göra en sådan total kalkonvideo till en så bra låt? Scenen när de smetar in en hunkig kille med isbitar får mig att vrida mig generat. Ni gör bäst i att blunda medans ni lyssnar...Här kommer den i alla fall. Ciao så länge!
Jag börjar med filmer som får ner mig på knä just nu. Ovanstående videoklipp är soundtrack till den genialiska "Tenacious D in the Pick Of Destiny", på svenska döpt till "Tenacious D- Världens bästa band". Vem älskar inte Jack Black? Mannen är ju ett geni och det uppenbara beviset på att hunkar inte alltid kommer i "Jude Law-förpackning". Hans underbara glimt i ögonen, fantastiska humor, grymma röst och sneda leende slår alla muskulösa rutmagar, långa atleter och perfekta läppar i världen. Schenkenberg släng dig i väggen! På tal om Jack Black och Jude Law så är de båda med i chick-rullen "The Holiday". En film som i korta drag handlar om hur huvudrollsinnehavarna, spelade av Cameron Diaz och Kate Winslet, genom att byta land och hus med varandra flyr från killar som sårat dem. Som jag tidigare påpekat; det spelar ingen roll att jag leker tuff brud med tatueringar, dödskalletröjor och nitarmband, jag gråter ändå på precis rätt ställen och suckar lyckligt när trånande förälskade människor får varandra. Så till en svensk pärla; "Hata Göteborg". Har ni inte sett den än? GÖR DET! Unga naturbegåvningar gestaltar livet i Helsingborg. Det är fotboll, slagsmål och spirande kärlek. Filmen bjuder både på tragik och glädje. I Göteborg går den inte på de stora biograferna längre, men Hagabion visade den nyligen. Annars dyker den väl upp på videohyllan snart. Dags att rekommendera lite bloggar igen!
Axel har äntligen börjat skriva i sin blogg, där han spyr ur sig bitter galla om allt möjligt. Än så länge finns där bara tre inlägg och jag rekommenderar er att börja läsa underifrån eftersom inläggen till viss del bygger på varandra.
Buteo är en bloggare som jag redan flaggat för i min länklista till höger på bloggen. Den eminenta bloggen The whiskey is water, the water is wine är hans bidrag till bloggosfären och han skriver sjukt bra och underhållande vardagsbetraktelser så läs.
Studiomannen är en yrkes-DJ som jag personligen har anlitat till att vända skivor på mitt bröllop. På hans blogg varvas fotboll (IFK Göteborg givetvis), musik och prat om vad som händer i bloggvärlden.
Något jag längtar efter är "Spiderman 3", varför har jag inte sett den? Den är en skam att ett hängivet Spiderman-fan som jag fotfarande inte har pallrat mig iväg och sett den. Ettan och tvåan har jag sett en sisådär femtio gånger, och jag tröttnar aldrig. Ingen superhjälte kommer ens i närheten i coolhetsgrad. Någon som vill joina mig och kolla in trean?
De saker jag främst grämer mig över för närvarande är dessa två:
Jag kan inte se Chris Cornell i Stockholm! Det har inte ens funnits i min världsbild att jag skulle missa honom när han väl kommer och spelar solo i Sverige, men nu är det ett faktum. Något ljushuvud har lagt konserten på en måndag. Jag har börjat på ett helt nytt jobb, har redan begärt en veckas ledigt för att åka på bröllopsresa, och det finns inte en chans att jag dessutom kan få ledigt två dagar för att åka till Stockholm i början på en termin när jag samtidigt ska skola in nya barn på förskolan där jag jobbar. Jag kommer alltså missa min absolut största idol när han gör ett sällsynt framträdande. Man måste ha ett hjärta av sten för att inte gråta blod över hur synd det är om mig.
Jag kommer inte heller att kunna gå på Way Out West, årets absolut viktigaste festival som samlar många av mina favvoband! Jag hade tänkt trösta mig själv för min uteblivna Chris Cornell-upplevelse genom att traska dit och kolla in coola akter som The Hellacopters, Juliette and the Licks, The Hives, Erykah Badu och Lady Sovereign. Men, GIVETVIS är en planeringshelg inlagd på mitt nya jobb just då. Varför jobbar man egentligen över huvud taget? Just nu är jag onekligen avundsjuk på Roger Tullgrensom jag skrev om på mitt andra hem "Grogg" för ett par månader sedan. Men jag ska inte klaga, mitt nya jobb är drömjobbet jag har längtat efter och efter mina första tre dagar där trivs jag sjukt bra.
Slutligen; Vad jag skulle göra om jag hade tio miljoner - det finaste hade väl varit att skriva "bidra till att stoppa världssvälten", "köpa regnskog så att ingen kan hugga ner den" eller något annat käckt. Sanningen är att jag skulle hyra in Chris Cornell för att sjunga på mitt bröllop. Bara tanken på det ger mig gåshud...
Jag är lite neggo idag. Om ditt hjärta klappar för gossar i blåvitrandiga tröjor förstår du varför. Jag är fullt nöjd om jag aldrig behöver se lipsillen Taco-Anders nuna i TV-rutan igen. Killen växlar ständigt mellan två ansiktuttryck; gråter eller är på väg att börja gråta. Hans ständiga små barnsliga utbrott retar mig till vansinne. Det enda som gladde mig igår, bortsett från Svarte-Marcus kanonsnygga mål i gulsvart kasse, var när han fick gult kort efter sin fjortisreaktion över att bollen gick ut och blev till ett blåvitt inkast. Till och med när han blev intervjuad efter sitt hatttrick igår såg han ut som han var på väg till en begravning. För att inte tala om hans gnälliga röst! Igår ville jag bara ge honom en enkel biljett till en öde ö. Kanske sörjer han att han inte spelar i laget han innerst inne håller på? För övrigt läste jag idag i Metro att de dyraste biljetterna till Barabara Streisand i Globen kommer att gå på 5500 spänn. Själv betalar jag gladeligen motsvarande summa för att slippa se skiten.
Här kommer en drös med livsnödvändiga uppdateringar. Sanningen gott folk; jag har levt i en allmän villfarelse om att jag trots mina 31 år är en hyfsat ungdomlig och barnslig person. Vuxentestet tog effektivt ner mig på jorden; jag är en tant. Läs själva: "Din vuxenpoäng är: 23.4 Din ålder borde vara 44.9 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos?"
Tur då att man kan trösta sig med det här. Smakprov från Chris Cornells kommande album hittar ni här. Själv hoppas jag givetvis på en ny Euphoria Morning, men det vore kanske att önska för mycket. Ett sådant mästerverk är nog svårt att upprepa, särskilt som de flesta artister har en obehaglig vana att vilja "förnya" sig. Själv brukar jag vilja att de ska låta som de alltid har gjort. Jag är en konservativ jävel...Jag lär i vilket fall som helst stå först i kön när skivan släpps.
Det är givetvis helt galet att jag inte ens nämnt Chelseas tunga förlust av Premier League-Guldet, men jag brukar behöva några dagars sorg innan jag kan prata om denna typ av elände. Jag är inte typen som genast kastar mig in på ett forum för att få diskutera misslyckanden. Jag vill sura ifred först. Desto roligare är det att prata om Blåvitts champagnefotboll mot Örebro i måndags. Barabens klipp med Andres Vasques drömmål var igår det mest sedda klippet i hela världen. Det ni! Klippet hittar ni här Sådär, nu har ni en hel godispåse med intressanta länkar att kolla upp. Glöm inte att rapportera till mig om vad ni fick för poäng på vuxentestet, det måste väl finnas fler misslyckade stackare än jag därute.
Jag har en liten svacka i bloggandet just nu, har fullt upp med laget och annat och hittar inte riktigt tid och inspiration till bloggandet. Men det vore väl en skam om ett hängivet Latin Kings-fan som jag inte ens nämnde det här. Det är helt odiskutabelt att de har betytt grymt mycket för svensk hip hop, och för mig personligen har de betytt ännu mer. Dogges röst och Chepes och Sallas beats har följt mig genom toppar och dalar. Jag vet att de har gett tröst till många därute. R.I.P. T.L.K. För övrigt väntar jag på att Blåvitt ska lyckas äga 90 minuter, att semin mellan Chelsea och Liverpool bara var en ond dröm som jag snart vaknar upp ur och att mina kämpande fotbollstjejer snart ska få ro hem sin första seger i seriespelet. Ett litet inpass bara- är det fler än jag som emellanåt finner stor komik i vedertagna svenska uttryck? Vad sägs till exempel om paradexemplet "Man är inte dummare än man gör sig". Ärligt talat, tänk efter; visst är det hur kul som helst? Vi går ständigt omkring och slänger ur oss sådana floskler utan att egentligen reflektera över vad vi säger. Rada gärna upp exempel på svenska uttryck som ni har hakat upp er på, jag väntar med spänning!
Nu blir det blandat tjafs. Förvänta er inte att hitta en röd tråd i den här bloggtexten, det finns ingen.
Matchen i tisdags var ju en sorglig historia. Innan den startade sa jag till mitt sällskap "Bara nu inte Blåvitt gör ett tidigt ledningsmål, för det brukar betyda att de sedan lutar sig tillbaka och ger bort matchen till motsåndarna!" Och hur gick det? Hate to say I told you so. Jag såg dock en hel del som gav hopp inför framtiden, och det var länge sedan jag såg IFK köra hög press på det sättet. Hoppas nu att det håller i nittio minuter nästa gång. Det håller inte att alltid ha en bra halvlek och en dålig. Nedan följer några bilder från Ullevi den 17e april: stora stygga Black Army.
Göteborgshumor- en råtta på pinne
Hyfsat kaxigt tifo- welcome to Sweden
Medans hemmapubliken tvingas genomgå kroppsvisitering och metalldetektorer tillåts bortaklacken som vanligt att bränna ohämmat.
Jag blev utmanad av Virvla för ett tag sedan och lovade att genast ta utmaningen, så blev det inte men bättre sent än aldrig: Hur äter du dina popcorn: I flera års tid åt jag pop corn fyra-fem dagar i veckan. Hur sugen är jag på pop corn nu? Måttligt.
Hur äter du din korv med bröd: Vegetarisk till potatismos.
Hur äter du din pizza: Kellys har lätt de bästa vegopizzorna. När jag försöker vara ambitiös bakar jag pizza själv. Det händer inte ofta.
Hur äter du dina smörgåsar: Med avokado och tomat. Med hummus och gurka. Eller grillade i ugnen med mozzarella eller halloumi.
Hur äter du dina Tacos: Med massor av stekt svamp, algkaviar, guaccamole och stekt sojafärs (helst Hälsans Köks "Mince", den är godast)
Vad äter du som “ingen annan” äter: Vete fan om jag är särskilt originell. Möjligtvis är det det faktum att jag ofta får oförklarliga "sug" efter saker, nästan som hos en gravid, och då kan jag princip gå över lik för att få tag på detta. Sen äter jag det varje dag flera veckor i streck.
Just nu lyssnar jag helst på Slaves and bulldozers med legendarerna Soundgarden. Ja jag vet att jag tjatar om dem, och nej jag har inga planer på att sluta.
Till sist en liten kommentar till bilden i inlägget nedan "Don't mention the war", Bilden tog jag när jag kom ut från frissan igår. Det står helt klart att man har blivit en trettiplussare när man säger "Klipp bara igenom det lite så jag får bort det slitna" och sen kommer ut med en frisyr som knappt skiljer sig från den man hade när man kom in. Det var inte länge sedan som "att gå till frissan" var synonymt med förvandling för min del. Those were the days.
Jag hade en gång en juvel i min samling. Visserligen inspelad på band, men sönderlyssnad och sönderälskad. Den försvann i någon av alla mina flyttar, men nu är den min, bara min, igen. Att jag inte för länge sedan rusat iväg och köpt den är ett väl förborgat mysterium. Men nu går den givetvis varm i skivspelaren och mitt leende är bredare än det här. Everlast och grabbarna kan knappast göra någon fan av hårda beats besviken! Så spring nu genast till närmsta skivaffär, eller gör som vi andra latmaskar och beställ från CDON. Denna klassiker bör helt enkelt finnas i varje musikälskares skivsamling. Så vilken skiva pratar jag nu om? Givetvis är det den själbetitlade masterpiecen från legendariska House of Pain
Kolla gärna in My space för lite smakprov om du är nyfiken. Everlast's coming back from the dead...
Ett av min allra första inlägg här på bloggen handlade om Chris Cornell. Och det kan väl inte ha undgått någon trogen läsare av "Bollen är rund" att mannen är en av mina husgudar. Chris började sin karriär i det legendariska Seattlebandet Soundgarden, för övrigt ett av världens genom tiderna bästa band. Soundgarden bildade också tillsammans med Pearl Jam det hyllade projektet Temple of the dog Det självbetitlade albumet är ett musikaliskt mästerverk, helt i klass med Soundgardens skivor. Efter att Soundgarden splittrats på grund av interna stridigheter gjorde Chris solokarriär med det tidlösa albumet Euphoria morning. På denna platta kommer Chris röst helt till sin rätt och flyter som smält guld i ens öron. Köp köp köp! Alla medlemmarna från New York hardcore-bandet Rage against the machine utom sångaren Zack de la Rocha, bildade bandet Audioslave med Chris vid mikrofonen. Men nu lämnar Chris Cornell Audioslave! Orsakerna är de klassiska; personliga motsättningar och musikaliska meningsskiljaktigheter. Jag var och kollade på en Audioslavekonsert i stockholm 2005. Bandet bjöd på ett pärlband av låtar från Soundgarden, Rage against the machine, Chris Cornell soloalster samt givetvis Audioslaves egna låtar. Det var en rent euforisk upplevelse och jag har över huvud taget uppskattat Audioslave. Flera av deras låtar har gått rakt in i mitt hjärta. MEN de når inte på något sätt upp till samma höjder som Chris Cornells tidigare projekt. Så det är inte enbart med sorg jag emottar beskedet om Audioslaves uppbrott, utan även med hopp och nyfikenhet; finns det en chans att Soundgarden återbildas? Kommer Chris äntligen att ge sig ut på en soloturné? Kommer vi att få föräras med en ny Temple of the dog-skiva? Spännande värre, men framtiden får utvisa svaren.
En saga allt för god för att vara sann- jag är kär!
Jag bestämde mig tidigt i livet, vid ca tretton års ålder, för att bli trummis. De som känner mig vet att jag alltid går in för allt jag brinner för till hundra procent. Sagt och gjort, 1989 och 1990 ägnade mina kompisar helger, kvällar och lov åt att slappa, ha kul och umgås med vänner. Själv jobbade jag varje ledig stund, bla som affärsbiträde, barnflicka och reklamutdelare. Målet var klart- att skrapa ihop pengar till ett alldeles eget trumset! Yr av lycka och stolthet, fick jag till slut äran att åka och hämta ett alldeles eget trumset, det var vitt och av märket "Thunder". Av skäl jag inte vill gå in på här så flyttade jag hemifrån extremt tidigt, men trummorna fick jag lämna kvar i familjens friggebod. Jag hade dock en nyckel till boden och åkte regelbundet hem för att öva. Jag tog trumlektioner och gladdes åt mina ständiga framsteg. Men min lillebror, som länge sneglat avundsjukt på mina trummor, lyckades hela tiden hitta nyckelns gömställe och ägnade varje ledig stund åt att banka trummorna sönder och samman. Och han blev riktigt duktig på att spela, men trumsetet blev till slut oanvändbart. Jag köpte en liten övningsplatta för ett par hundra och satt och tränade på den, och även om det inte var riktigt samma sak blev jag allt bättre. Jag började drömma om att kanske kunna försörja mig som trumlärare och ha ett litet hobbyband vid sidan av. Strax innan jag fyllde 19 blev jag påkörd av en bil och bröt fotleden. Jag har aldrig riktigt blivit bra utan kommer alltid vara lite stel i fotleden. Perfektionist som jag är störde jag mig något fruktansvärt på att inte kunna spela lika bra längre. Detta, i kombination med bristen på trumset och inte minst det faktum att jag fick två små barn som tog mycket tid, gjorde att jag slutade spela. Detta är något som jag alltid burit som en liten sorg i hjärtat. Det finns säkert flera av er som läser här som kan känna igen denna känsla av nostalgi och grämelse över något man inte fortsatt med. Men givetvis ska denna lilla berättelse få ett lyckligt slut! Jag fyllde 31 år förra veckan och igår skulle min familj komma hit för att fira mig. Jag var sjuk och inte jätteupplagd för kalas. Men jag tänkte att eftersom vi bara skulle ta det lugnt och fika lite så skulle det säkert gå bra. Vid sjutiden hade alla dykt upp och jag hälsade dem välkomna ut i köket för att hämta fika. Plötsligt springer de upp bakom mig och innan jag hinner blinka dras en luva över mitt huvud och jag lyfts skrikande iväg. En jacka läggs över min axlar och plötsligt befinner jag mig utomhus. Någon av dem säger "i väntan på att vi ska komma iväg så kan vi ju sätta henne på pallen inne i boden" Väl på denna pall får jag luvan avsliten, och jag kan lova att det jag ser framför mig får mig att gråta, skratta och skrika på samma gång! Jag har verkligen aldrig blivit så jävla glad över något jag fått. Där står ett fantastiskt litet trumset i den underbara färgen chockrosa och det är mitt bara mitt och jag kan inte tro att det är sant. Det är min underbara bror, samma bror som en gång i tiden spelade sönder mitt första trumset, som har ordnat detta. Han har letat runt på nätet, invigt resten av familjen och fått dem att lägga ihop till detta. Sen har han åkt till Uddevalla, fraktat hem trumsetet och lyckats smyga in det i min bod. Tack älskade bror, och tack alla ni andra som bidrog till att min gamla dröm skulle väckas till liv när jag trodde att det var försent! Här nedan ser ni ett nytaget foto på min nya älskling, för självklart kan man bli kär i ett trumset.
Jag vill börja med att poängtera att min älskling är nummer ett, och att jag hoppas på att leva med honom livet ut. Ingen och inget kan konkurrera med honom. Men ni som följt min blogg vet att det finns två män som delar på andraplatsen; mina kändiscrusher Chris Cornell och Dogge Doggelito. Där har de hittills varit ohotade. Men nu får de maka på sig, för här kommer Juliette Lewis och hon spelar lätt i samma liga! Ända sedan "Natural born killers" dök upp på biograferna har jag och de flesta av mina tjejkompisar varit överens; Juliette är bruden som skulle kunna få en att ifrågasätta sin heterosexualitet. Jag vet inte riktigt varför, men svaret måste vara hennes överjordiska utstrålning. Hon är aldrig rädd för att vara skitig, rå och ta för sig. Hon kan utan att tveka dansa in på scen iklädd indianskrud på huvudet, armyjacka och knälånga gummishorts. Sådan galenskap måste helt klart applåderas! Att hon dessutom är en gudabenådad skådespelerska och sångerska gör inte saken sämre. I lördags var jag och ett gäng tjej-polare på Trädgår'n och kollade när hon spelade med sitt band "Juliette and the Licks" Konserthallen var fylld av dyrkande fans, både män och kvinnor och alla tittade på henne på samma förälskade sätt. Och jag erkänner, jag blev totalt starstruck, vilken strålglans! Hon är ännu mer fantastisk i verkligheten än på film och skiva. Inne på damtoan hörde man hela tiden folk utbrista saker som "Jag är så jävla kär i Juliette!" Nu vill jag givetvis uppmana er att genast rusa iväg till närmaste skivaffär och inhandla dessa superba musikaliska alster. Kanske blir ni lika kära som jag och mina kompisar...
Alla har vi nog minnen av texter som vi missförstått som barn, glatt sjöng man med, fast med helt fel text. En vän till mig skrålade glatt "I want Iran" till Queens "I want it all". Själv fick jag en mycket from uppfostran. Det räckte att ett par kysstes på TV för att mina föräldrar skulle hålla för ögonen på mig och mina syskon. Sen satt vi där och skvallrade på varandra "Mamma, ***** tjuvkikar!" Skvaller var över huvud taget en stor del av min barndom eftersom nästan allt var förbjudet. Vi syskon satte gladeligen dit varandra. Nåväl, på grund av denna fromma uppfostran tolkade jag det mesta väldigt oskyldigt. Till exempel trodde jag länge att mina föräldrar gjort "ni vet vad" exakt fyra gånger eftersom vi var fyra barn. (När syskon nummer fem äntrade arenan var jag dock tillräckligt stor, elva år, för att förstå att sex inte bara utövades i barnalstrande syfte) Under 80-talet hade Lionel Richie en stor hit med låten "Part time lover". Tanken att titeln skulle anspela på sex föresvävade mig inte ens, utan jag sjöng glatt "It's my first time eleven" i tron att sångaren sjöng om första gången han fick vara uppe sent, ända till klockan elva på kvällen! Döm om min bestörtning när någon upplyste mig om att Lionel faktiskt beskrev sitt liv som älskare...
Det har knappast undgått någon att vi de senaste fem åren fått dras med en ihärdig 80tals-revival. För tillfället är det jeans som är några cm för korta och riktigt höga i midjan som gäller. Enligt mig var detta det absolut vidrigaste 80talet förde med sig och det är ett mysterium att denna trend återuppväckts från det döda.
Desto roligare är det att prata om glam/sleaze-rocken! Både killarna och tjejerna skulle se ut som transvestiter, (vilket de också gjorde, se bilden ovan), och raffsetet bars med fördel ovanpå jeansen. Det var glitter och glamour blandat med en "direkt-från-rännstenen"-look i en salig röra. De absolut tuffaste killarna, läs Mötley Crüe och co, drog sig inte för att kombinera sina dödskalle-tatueringar och trasiga jeans med knallrosa läppstift.
Själv skulle jag gärna vilja slå ett slag för Vixen ett glam/sleaze-band bildat 1980 med endast kvinnliga medlemmar. Då musik av den här typen var förbjuden mark för kvinnor gick det ihärdiga rykten om att alla instrument egentligen spelades av män och att alla konserter var playback. Att de faktiskt var skickliga musiker, med en grym känsla för harmonier, var givetvis extra provocerande för dem som ville se hårdrocken som männens bakgård. I intervju efter intervju fick Janet, Roxy, Share och Jan svara på frågan "Spelar ni verkligen själva?". Detta fick de även bevisa i TV, då någon fick kontrollera att de verkligen spelade live. Jag skulle rekommendera alla som är en smula nostalgiska, eller bara nyfikna, att kolla in plattorna "Vixen" från 1988 och "Rev it up" från 1990. Klicka på länken nedan och läs vad Wikipedia säger om bandet: Vixen Viva La Glam, men begrav 80tals-jeansen!
Denna hjälte! Jag och min sambo drabbades av kärlek vid första ögonkastet när vi såg varandra första gången. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men inte blev det sämre när det visade sig att vi hade samma husgud; Chris Cornell. Allt han rör vid blir till guld. Jag rekommenderar er att kolla in allt han gjort; soloprojekt, Audioslave och Soundgarden. Sen är han inte precis ful heller....Vill ni ha ett smakprov rekommenderar jag er att gå in på denna sida Seattle Sounds Klicka sedan på "Pretty Noose" så får ni höra en låt som ger mig gåshud över hela kroppen. Hoppas att ni blir lika sålda som jag!
Har fyra fantastiska barn födda -96 -98 -09 och 16 som jag älskar över allt annat. Älskar fotboll passionerat; ser allt från utländska ligor till VM, men sätter Allsvenskan främst. Tycker vegetarisk mat är supergott.
