Tuesday, January 30, 2007

Dags att stanna upp!

Det här borde väl vara en riktig tankeställare. Artikeln knöt an till ett ämne jag diskuterat med flera personer det senaste; kvinnors skuldtyngda förhållande till ätande. Så tjejer, säg nu efter tant becka i kör "Vi har rätt att njuta av mat!"

Labels:

Sunday, January 28, 2007

Sött som socker

Jag har egentligen ett lite längre blogginlägg på gång. Jag har gått och burit runt det i mitt huvud i flera dagar nu. Ska försöka pränta ner det imorgon. Tills dess bjuder jag på en liten petitess. Jag och min pojkvän firade vår ettåriga förlovningsdag den 13e januari. Detta gjorde vi på den helt fantastiska restaurangen Mediterrane i Göteborg. Stället blandar grekisk, italiensk och arabisk mat och rekommenderas varmt. Mysig lokal, god mat och strålande service. Igår kväll var jag inne på deras hemsida och klickade på deras bildgalleri, och voilá, den här bilden kom upp. Smörigt och sötsliskigt till tusen, jag vet, men erkänn nu att ni i alla fall blev liiite varma i hjärtat.

Labels: ,

Tuesday, January 23, 2007

En saga allt för god för att vara sann- jag är kär!

Jag bestämde mig tidigt i livet, vid ca tretton års ålder, för att bli trummis. De som känner mig vet att jag alltid går in för allt jag brinner för till hundra procent.
Sagt och gjort, 1989 och 1990 ägnade mina kompisar helger, kvällar och lov åt att slappa, ha kul och umgås med vänner. Själv jobbade jag varje ledig stund, bla som affärsbiträde, barnflicka och reklamutdelare. Målet var klart- att skrapa ihop pengar till ett alldeles eget trumset! Yr av lycka och stolthet, fick jag till slut äran att åka och hämta ett alldeles eget trumset, det var vitt och av märket "Thunder".
Av skäl jag inte vill gå in på här så flyttade jag hemifrån extremt tidigt, men trummorna fick jag lämna kvar i familjens friggebod. Jag hade dock en nyckel till boden och åkte regelbundet hem för att öva. Jag tog trumlektioner och gladdes åt mina ständiga framsteg.
Men min lillebror, som länge sneglat avundsjukt på mina trummor, lyckades hela tiden hitta nyckelns gömställe och ägnade varje ledig stund åt att banka trummorna sönder och samman. Och han blev riktigt duktig på att spela, men trumsetet blev till slut oanvändbart. Jag köpte en liten övningsplatta för ett par hundra och satt och tränade på den, och även om det inte var riktigt samma sak blev jag allt bättre. Jag började drömma om att kanske kunna försörja mig som trumlärare och ha ett litet hobbyband vid sidan av.
Strax innan jag fyllde 19 blev jag påkörd av en bil och bröt fotleden. Jag har aldrig riktigt blivit bra utan kommer alltid vara lite stel i fotleden. Perfektionist som jag är störde jag mig något fruktansvärt på att inte kunna spela lika bra längre. Detta, i kombination med bristen på trumset och inte minst det faktum att jag fick två små barn som tog mycket tid, gjorde att jag slutade spela.
Detta är något som jag alltid burit som en liten sorg i hjärtat. Det finns säkert flera av er som läser här som kan känna igen denna känsla av nostalgi och grämelse över något man inte fortsatt med.
Men givetvis ska denna lilla berättelse få ett lyckligt slut!
Jag fyllde 31 år förra veckan och igår skulle min familj komma hit för att fira mig. Jag var sjuk och inte jätteupplagd för kalas. Men jag tänkte att eftersom vi bara skulle ta det lugnt och fika lite så skulle det säkert gå bra.
Vid sjutiden hade alla dykt upp och jag hälsade dem välkomna ut i köket för att hämta fika. Plötsligt springer de upp bakom mig och innan jag hinner blinka dras en luva över mitt huvud och jag lyfts skrikande iväg. En jacka läggs över min axlar och plötsligt befinner jag mig utomhus.
Någon av dem säger "i väntan på att vi ska komma iväg så kan vi ju sätta henne på pallen inne i boden"
Väl på denna pall får jag luvan avsliten, och jag kan lova att det jag ser framför mig får mig att gråta, skratta och skrika på samma gång! Jag har verkligen aldrig blivit så jävla glad över något jag fått.
Där står ett fantastiskt litet trumset i den underbara färgen chockrosa och det är mitt bara mitt och jag kan inte tro att det är sant.
Det är min underbara bror, samma bror som en gång i tiden spelade sönder mitt första trumset, som har ordnat detta. Han har letat runt på nätet, invigt resten av familjen och fått dem att lägga ihop till detta. Sen har han åkt till Uddevalla, fraktat hem trumsetet och lyckats smyga in det i min bod. Tack älskade bror, och tack alla ni andra som bidrog till att min gamla dröm skulle väckas till liv när jag trodde att det var försent! Här nedan ser ni ett nytaget foto på min nya älskling, för självklart kan man bli kär i ett trumset.

Labels: , ,

Monday, January 15, 2007

Abstinens!


Nu har jag varit riktig dålig på att uppdatera bloggen...jag har en massa bra idéer som jag inte lyckas få ner i en text.
Anledningen stavas n-i-k-o-t-i-n-a-b-s-t-i-n-e-n-s och nu förstår jag hur någon med ADHD måste känna sig! Jepp- tjejen som känntecknas av att nästan ständigt ha en Göteborgs Rapé under läppen har fått nog! Jag har inte avgett något nyårslöfte, sådana är till för att brytas och är ingenting för mig, jag var helt enkelt bara så satans trött på att vara så beroende.
Nikotinet och jag inledde vår relation 1989, när jag var 13 år, och nu får det räcka. Men som sagt, abstinensbesvären är av ADHD-natur- jag är lättdistraherad, ofokuserad, tankspridd, snurrig, lättretlig osv. Jag har gradvis trappat ner snusandet de senaste veckorna, och idag var min första HELT nikotinfria dag. Därför lyckas jag inte skriva något vettigt just nu, utan det blir mest en massa svammel.
Men fortsätt kika in varje dag, jag uppdaterar snart med listor, fotbollshyllningar och mycket annat.

Labels:

Wednesday, January 10, 2007

Farväl min älskade!

Man kommer till en punkt när man måste inse att det är över...men det är tungt, för jag har delat så mycket med dig! Många år av minnen suddas inte bara ut hur som helst...
Du har sett så många sidor av mig; ibland har jag varit glad, ibland rasande. Jag har svurit och gapat, men också skrattat, hoppat och sjungit.
Jag har verkligen känt kärlek när jag var hos dig! Du bjöd mitt liv på spänning, men också trygghet.
Ibland har du lurat mig med falska förhoppningar- jag har rusat dig till mötes med fjärilar i magen och en känsla av att "Nu ska allt bli så bra, så bra"- men har fått gå iväg med grusat hopp och en klump i magen.
Och mina barn har också så många minnen från dig, både bra och dåliga. Även om du inte var med när de föddes, har de ju vuxit upp och utvecklats i din närhet. När vi träffade dig för sista gången sa min dotter med gråt i rösten "Tänk mamma, ALDRIG mer!"
Och visst; du började bli bra sliten, att kalla dig en skönhet är väl att överdriva. Man kunde inte längre lita på att du skulle palla trycket, förr eller senare skulle du rasa ihop. Kanske var det bäst som skedde- att vi lämnade dig innan det var alldeles för sent...
Jag vet att det kommer en ny, men den första är ändå alltid den första, eller hur?
Nu är det i alla fall dags för mig att säga "Farväl Gamla Ullevi, farväl"


Labels: ,

Sunday, January 07, 2007

Moment of truth....


Tack för alla era gissningar, kul! Nu är sannigens timma slagen och här kommer svaren:
1: Trots att mitt hjärta i vanliga fall klappar för hård hip hop, gärna svensk, och hårdrock i alla dess former, så har jag ALLA Backstreet Boys skivor. Jag älskar dem- och står för det.
2: Rotmos är utan jämförelse det äckligaste jag vet, allra helst i kombination med den nästan lika vidriga rätten isterband (som på bilden här ovan) Detta alternativ gissade de flesta av er på, trots att bara några av er känner mig. Var det en slump, eller är det så att det finns fler rotmos-hatare där ute?
3: Jag är fruktansvärt blödig när det gäller film, antingen jag vill eller inte så gråter jag på precis "rätt" ställen...inte lätt att hålla upp imagen av mig som tatuerad hårding när jag sitter och storlipar varje gång jag ser "Historien om oss" och annat romantiskt dravel...
4: Jag tillbringade halva min barndom innanför kyrkans väggar och missionerade glatt för alla som ville och inte ville. Sen hade jag en lång totalt ateistisk period. Nu är jag väl agnostiker som de flesta andra. Men jag vill nog tro på något innerst inne.
5: Under hela min tonår revolterade jag vilt mot min strikta uppväxt, och ja, jag hade tyvärr min första fylla vid 13 års ålder.

För övrigt vill jag meddela att jag nu är en av femton utvalda personer som kommenterar fotbollssnack på Robert Lauls blogg på Aftobladet. Kika gärna in där, det är nog inte så svårt att räkna ut vilken signatur som är min...Kika också gärna in på Baraben ibland, där bloggade jag senast igår (texten "Show me the money angels" om Supporterfonden)

Labels:

Friday, January 05, 2007

Sant eller falskt?



Jag har blivit utmanad av Virvla! Jag kommer här att rada upp fem påståenden och det är nu upp till alla mina läsare att gissa vilket av dessa påståenden som är falskt. Efter ett tag kommer jag att avslöja vilket svar som är rätt:-)

1: Jag har alla skivor Backstreet Boys har gett ut, inklusive samlingsalbum.

2: Jag älskar verkligen rotmos, det är en av mina absoluta favoriträtter.

3: Jag är jätteblödig och gråter till snyftfilmer och romantiska komedier.

4: Jag har varit djupt religiös.

5: Jag var full första gången när jag var 13 år.

Kom igen nu och gissa av hjärtans lust! Jag vidarebefordrar utmaningen att göra en sån här lista på sin blogg till Ida Q, Johanna, Thérèse, Linda och Jenny

Labels:

Tuesday, January 02, 2007

Gott Nytt År till mina nätfavoriter!



Blogosfären är rolig, man upptäcker hela tiden nya intressanta bekantskaper som man sedan "besöker" regelbundet. Som ni väl alla har sett länkar jag till några favoriter, både bloggar och annat, under "links".
Till dessa skribenter vill jag skicka lite nyårsönskningar:

Baraben, den andra bloggen där jag är skribent- här skickar jag en förhoppning om att vi ska vinna priset vi är nominerade till; Nöjesguidens stora Nöjespris inom kategorin "media", samt att vi ska fortsätta att vara Sveriges största supporterblogg.

Supporterklubben Änglarnas hemsida- en önskan om att diskussionerna på forumet ska hålla en högre nivå överlag, och att det ska bli ett slut på hackandet på vissa grupper; vissa gnäller över skitsaker som att det står tjejer i klacken. Killar; vänj er, vi tjejer har äntrat läktarna för att stanna!

Ingbritt- till skribenterna av denna sida sänder jag en önskan om att ni ska fortsätta vara bäst av alla på att få mig att skratta. Fotboll och humor; vilken oslagbar kombination...Love ya!

Ingbrittkiss, bloggen som är en liten avstickare till Ingbritt- här är den självklara önskningen att uppdatera lite oftare så man får chansen att beskåda lite grövre sarkasm mer regelbundet.

Redline Records- mina varmaste önskningar om att ni ska upptäcka lite nya talanger, men framför allt att man snart ska kunna läsa följande under rubriken "On stage": LATIN KINGS ON TOUR

Mitt liv i utlandet- till min kära Térèse sänder jag en innerlig strimma av hopp om ett år som inte blir så eländigt som 2006 varit för dig.

Virvla- till en av de vassaste skribenterna på nätet sänder jag en önskan om utökad budget så att du kan shoppa vidare av hjärtans lust.

Aspungen- min önskan är att du fortsätter ge oss kloka insikter om livet med autism, samt att du får slippa alla envisa förkylningar.

Cindy (epicentre)- att livet som "återvändare" ska bjuda dig på en massa positiva överraskningar, och att du börjar blogga igen så vi får följa dina äventyr.

Ms Chili- jag önskar dig och hela din familj ett trivsamt år i ert nya hus. En annan önskan är ju förstås att jag ska ha möjlighet att åka ner till Skåne och se det och det senaste tillskottet i barnaskaran.

Kvileja- till dig Ida sänder jag en önskan om att dina fina barn fortsätter att växa och frodas och att du snart får ditt sjuksköterskediplom.

Barajagjohanna- jag önskar att du får se ditt kära Leksand skörda framgångar, samt att du fortsätter våga skriva starka inlägg om dina åsikter om allt från djurrätt till feminism.

Axel- att du kommer igång med bloggandet och får många nya läsare. Men mest av allt önskar jag förstås att du alltid ska vara min.

Linda- min självklara önskan är att vi äntligen ska lyckas få ihop våran "dejt", vi har ju maximal otur med att matcha ihop våra datum...

Louise- du är regerande mästarinna i konsten att skriva riktigt underhållande om familjeliv, vi är många som skrattar igenkännande när vi läser din blogg. Min önskan är att du ska få igång en funktion som gör att vi alla kan skriva kommentarer under dina inlägg.

Coola Morsan- hoppas dina resor under 2007 blir mer lyckade än fjolårets, och att du får möjlighet att resa ännu mer.

Isa och Klara- jag önskar att ni ska fortsätta skildra mode från en annorlunda vinkel, motvikter behövs!

Hankinsgrad- kul att du har börjat lägga in mer "mingelbilder"! Min önskan för 2007 är dock att man ska få läsa lite mer politiska reflektioner igen.

John Alvbåge- jag gillar verkligen den är hemsidan, finns många små "krypin" under olika kategorier. Min önskan är att sidan "snyggas upp" under 2007 beträffande textsnitt och liknande.

Simon Blank- denna nystartade blogg har gett ett lovande första intryck, nu önskar jag att ni fortsätter i samma stil!

HA ETT GRYMT 2007 ALLIHOP!

Labels: