I don't know about tomorrow, but I sure know yesterday!

Känner lite försiktigt på det här igen, är det något jag kan tänka mig att ta upp igen? Har bloggarna kanske spelat ut sin roll i etern? Och har jag fortfarande något att tillföra? Har jag något av värde att säga er, kan jag lysa upp er dag på något sätt?

Har gått tre år och fem månader sedan jag skrev här sist, fortsatte ett tag med min blåvita bröder på Grogg men den bloggen ligger också i dvala nu. Det har vänts många blad i mitt liv under dessa år. Bitter endings och new beginnings och allt det där.
Vi får se om det blir någon fortsättning på det här, blir i så fall min vanliga blandning av fotboll, film, musik och vardagsbetraktelser...det hänger väl också på om jag lyckas locka tillbaka några av mina gamla läsare.

Tills dess lämnar jag er med en länk som kommer få alla trogna Berg-fans att vilja tvätta ögonen med tvål, var tog denna gudabenådade fotbollsspelares självdistans vägen? Aldrig kul när hjältar faller Berg poserar och visar sitt modeintresse Klart man älskar grabben ändå, men i alla fall...

En kille med desto större självdistans, vårt blåvita framtidshopp Philip Haglund gör mig desto gladare. Han kan skriva den gossen, och spela fotboll.

På återseende? Yours truly.

Blåvita spelare vill vara förebilder för barn.

Här stod jag laddad och klar för att jobba på en mässa om och för barn på Svenska Mässan i söndags. Min Landskronavän Jenny hade redan smyckat montern med en blåvit flagga och min dotter skulle följa med iklädd sin blåvita favorittröja. Jag hade jobbat på mässan dagen innan med, men denna dag var jag extra laddad eftersom fem blåvita spelare som självA är föräldrar skulle komma och prata om hur de vill vara förebilder och inspirera barnen till att idrotta. Detta ämne ligger mig som ni vet extra varmt om hjärtat då jag brinner för att sprida fotbollens budskap till barn.

Tobias Hysén slog verkligen huvudet poå spiken när han på frågan om hur man bör bete sig och leva sitt liv när man är förebild åt så många unga, svarade att det inte handlar om vad man säger, utan att det är ens beteende barnen kommer att ta efter och att man därför ,åste tänka på att leva som en förebild. På frågan om hur man ska få barnen intresserade av fotboll svarade Niclas Alexandersson att man ska ta med dem på matcher. Återigen; huvudet på spiken. Jag har fått många unga tjejer och killar att börja spela och älska fotboll genom att ta med dem på Blåvitts matcher på Ullevi. Och när jag tränade ett tjejlag, (skäms på er alla föräldrar som aldrig ställde upp och skjutsade era barn till matcher och träningar vilket till slut gjorde att vi fick ge upp och lägga ner!!!!), tog jag med dem på Kopparberg FCs matcher för att de skulle hitta kvinnliga spelare att inspireras av och se upp till.

En rolig överraskning var att Sella verkar vara en otroligt humoristisk, glad och jordnära kille. Min dotter var givetvis sååå glad över att han ställde upp på bilden med henne.

Lika glad var hon som synes när hennes stora hjälte Alex skrev sin autograf åt henne. Hon var glad och nöjd när hon gick hem med fem autografer (Alex SR, Alex JR, Sella, Tobbe, Tomas Olsson) och ett minne för livet och säkerligen ännu mer inspirerad till att fortsätta med fotboll.
Det pinsamma var att jag blev helt starstruck! Vet inte varför, men jag kallade tex T.O. för Walle. Och ärligt talat, om T.O. mot alla förmodan skulle läsa här så förlåt, bortsett från att ni båda är rakade så är ni verkligen inte så lika! Ni är båda gudabenådade spelare men helt olika och spelar inte ens på samma position. Självklart försökte jag släta över detta på pinsammast möjliga sätt genom att kalla honom för "T.O. the man". Varsågoda folks, jag brukar inte bjuda så mycket på mitt privatliv, men när jag gör bort mig så delar jag gladeligen med mig detta till er...så kanske ni slipper känna er så pinsamma nästa gång när det är NI som gör bort er.
På tal om något annat; som jag skrev i lördags skulle jag på punkklubb under kvällen (mina barn var hos sin pappa då). Halvtvå lördag natt satt jag och min arbetskompis fortfarande kvar i min soffa, tjötade och drack vin. Ingen punkklubb med andra ord. Betyder detta att jag innerst inne, utan att märka hur det gick till, har blivit
A) alkis
B) gammal
eller C) båda?
Jag väljer dock att tippa på att det beror på att jag som förälder så otroligt sällan dricker alkohol så att när jag väl får en flaska vin så blir jag som ett barn i en godisbutik. Det kanske man kan unna sig ett par gånger om året? I så fall förutsatt att barnen inte är hemma eller läser min blogg så klart...SO LONG my darlings, i morgon blir en perfekt dag att slakta makrill på; GAIS era dagar är räknade.
KROSSA GRÖNSVART!

In Ragnar we trust

Halva truppen verkar ligga nere i skador, bland andra våra två nyförvärv i backlinjen. Så Ragnar; det är du som får frälsa vår backlinje idag och ta oss till seger! Skräckscenariot är ju att IFK Norrköping får sin första seger som återvändare i Allsvenskan mot just oss. Jag önskar dem hjärtligt välkomna tillbaka till Allsvenskan, det är här de hör hemma, och de får gärna bonka på ett par av de andra gängen. Men inte idag, och inte oss, det vore total förnedring. Idag är det arbete på Baby- och Barnmässan, match på Ullevi, och slutligen punkklubb som står på mitt schema. Love you all! FORZA

Var ska man börja....

Jag tror att jag helt klart börjar närma mig topp tre globalt när det gäller dålig uppdatering. "Mest aktiva bloggare" finns det väl många som slåss om att vara, jag kämpar på med titeln "mest inaktiva" i stället...
Skämt åsido så är det rätt tråkigt att jag inte lyckas hitta tid och engagemang nuförtiden för det har drabbat den här bloggen rätt hårt. Jag har gått från ett par hundra unika läsare per dag till kanske tjugo-trettio. Jag anklagar ingen- vem orkar gå in på en blogg där det aldrig kommer upp några nya texter. Förutom Studiomannen då som skrev i en kommentar att han var glad över att det fanns en blogg som uppdaterades så sällan så att han hann med att läsa den...Hans blogg har legat nere ett tag med nu, men enbart pga av hans bredbandsstrul, den återkommer snart. Och som ni vet är den ju en av mina favoriter.

Detta känns otroligt långt borta nu när vintern verkar ha bestämt sig för att börja om varannan dag. Bilden togs på Kap Verde i november, och jag har ju fått påtryckningar från många håll att göra en reserapport på bloggen. Den kommer! Jag vet bara inte exakt när....

Ni har väl förresten inte missat en av världens bästa liveakter Kaizers Orchestra? Sista fredagen i mars bevittnade jag detta norska mirakel för tredje gången, på Trädgår'n, och som vanligt gjorde de mig inte besviken. De spelar alltså balkanrock- på norska- vilket live inefattar pyro, gasmasker, tramporglar m.m. Otroligt häftigt så missa inte!

Detta måste ju bara vara den absolut tuffaste bilden någonsin! Den promotar The Hellacopters senaste album som släpps i dagarna. Sorgligt nog är det också deras allra sista, extra sorgligt med tanke på att de är ett av få band som har lyckats hålla samma höga kvalité hela tiden. Jag har självklart både förhandsbokat skivan samt köpt biljett till deras avskedsspelning på Where the action is i Stockholm i juni. Det betyder att mina fyra största artister; Soundgarden, At the gates (som dock ska reunionspela på Sweden Rock), The Latin Kings och The Hellacopters, alla har gått i graven. Sorgligt värre, men som jag brukar säga; alla genier har vett att lägga av i tid, innan de hinner bli dåliga/patetiska.

Som utlovat tog jag mig ner till fiendeland i måndags. Resesällskap var Ingbritt-gubbarna. Och om någon av er därute mot all förmodan trodde något annat så kan jag meddela att de är absolut inte kloka, så bättre resesällskap får man leta efter!
Som sagt är Allsvenskan igång och Blåvitts spel i Malmö bådade förutom de första tjugo minuterna inte särskilt gott. Jag har dock blivit lungnad av ett par faktum:
1: Kim Christensen Ja tack! Blåvitt lyckades ro hem en stabil målvakt i sista sekund. Man kan väl lugnt säga att han räddade vår heder i Malmö. Lite trist för Dahlin, men hans chans kommer.
2: Kvalitén på de övriga lagens spel. ALLA de Allsvenska lagen verkar hyfsat ringrostiga så här i början av säsongen. Såg Dif- Malmö på fyran igår och det var helt klart mer kamp än spel. Hur har det stått till med försäsongsträningen egentligen? Jag är dock övertygad om att det kommer ta sig och IFK Göteborg är med i kampen om Guldet i år igen.
Själv har jag legat däckad i magsjuka hela helgen och visionen om att ta sig in och kolla hemmapremiären mot Örebro idag ter sig allt mer orimlig. Jag har proppat i mig diverse skumma hälsokostpreparat och Resorb, vill ju INTE missa detta för allt i världen! Men jag är fortfarande helt darrig så vi får se.
Så- FRAMÅT BLÅVITT! Örebro bör vi ta lätt som en plätt, inga jävla takter a la Assyriska-05 på hemmaplan. (Ryser fortfarande av skam när jag minns denna match)
Vi är, och ska förbli, Svenska Mästare!

Nedräkning!

En pirrande värme börjar i magen och sprider sig ut i kroppen. Månader av abstinens, alternativt förträngning, är över...snart. Vi ses väl på Malmö Stadion?
På tal om något annat, DETTA var egentligen jävligt lågt ändå skrattade jag högt när jag till min förfäran hittade inlägget hos Baraben. Man bör väl egentligen fråga innan man lägger ut sådant, och min dotter utbrast när hon såg inlägget "Nä, jag vill inte vara med!" (både hon och min son figurerar i filmen som är från 2005 om jag inte minns fel?)MEN, vad det gäller mig själv kan jag väl bjuda på det, även om jag tycker att hela "internbråk"-historien är urmjölkad för länge sedan. Och jag kände ett litet stygn av nostalgi, det var en härlig sommarkväll i ett kul gäng.

Bröllop och SM-Guld

Här ser ni en liten bild på en otroligt nervös becka i taxin på väg till kyrkan. Men från den stund jag klev in i kyrkan med Axel bredvid mig var allt ren magi! Läs mer HÄR! Och vill ni läsa lite grann om den stora dagen i söndags (SM-Guld!) så kolla HÄR!
Nu blir det honeymmon, vi ses/hörs/skrivs när jag kommer tillbaka. Puss!

Euphoria Morning

Och kärleken växer sig allt starkare! IFK är i serieledning tack vare mannen jag hyllade i mitt föregående inlägg; Pontus Wernbloom. Det var fruktansvärt tragiskt att Berg stack till Groeningen, men i hans frånvaro har flera av de andra spelarna vuxit och börjat ta plats.
Ni som gillar att läsa mina listor, vardagsbetrakteleser, politiska texter och filmtips får ursäkta. Just nu har jag bara fotboll på hjärnan. Vi är i serieledning samtidigt som vi tagit oss till final i Svenska Cupen. Ni som inte är fotbollsdårar kan nog inte förstå hur jag känner mig just nu. It's a kind of magic.

Hallelujah I just love him so

Börja nynna nu allihop "Vi har vunnit Svenska Cupen, vi har 17 SM-Guld"

Finaste dejten.....

....hade jag i fredags, vilket jag ju lovat att berätta om. Först ett par ord om matchen: så här glad var jag före den

Efteråt var jag desto argare. Jag hör inte till dem som glatt kan anylsera matcher direkt efter att det gått åt helvete. Men jag kan ju säga att det i alla fall började bra. Ullevi var smockat med folk; 30339 är den bästa publiksiffran på väldigt länge. Och IFK inledde raskt med 2-0, resten tar vi som sagt någon annan gång. Jag kan väl bara säga att jag tröstade mig duktigt på Harrys efteråt.


Och nu tillbaka till den omnämnda dejten! Den hade verkligen allt.
Jag slutade jobbet extra tidigt och vi möttes upp i stan. sedan strosade vi runt arm i arm och kollade på- och köpte- smycken. Sedan åkte vi och bokade biobiljetter. därefter gick vi till en gigantisk godisaffär och bunkrade upp massor inför kvällens film. Så begav vi oss till första Långgatan där vi käkade gudomlig lax. Mätta och belåtna styrde vi kosan till Bergakungen där vi såg "Ett öga rött". Hela filmen igenom höll vi varandra i handen och vi både skrattade och grät. sen tog vi en liten promenad och åkte hem. Vi somnade tillsammans i soffan framför tv:n. En helgjuten kväll och min dejt förklarade att det var bästa dagen någonsin, vilket jag bara kunde instämma i. "Men har hon blivit galen?" undrar väl ni som vet att min kille är på sjön sedan i onsdags.
Låt mig säga så här; spädbarn och bebisar i all ära, det är en underbar period, men inget går upp mot när ens barn blir så stora så att man verkligen kan umgås med dem. För den bästa dejten hittills hade jag faktiskt med min underbara dotter! Här kommer lite bilder från kvällen:

På rätt sida av stan

Igår kväll fylldes stan av förväntansfulla fotbollssupportrar från två läger. Båda höll på fel lag. Själv hade jag givetvis förnuftet i behåll och traskade iväg till Stars'n Bars för att se kvällens enda match av intresse- IFK borta mot Gefle. Den slutade som jag ville- 2-0 till IFK. de två andra lagen som vi helst undviker att nämna fick bara med sig en poäng var. Och solen stod extra högt på himlen.
Grymt gött att man har fått se så mycket fotboll den senaste veckan. Först var det IFK mot Örebro på tisdagen; vinst till oss. Sedan var det IFK mot Mjällby i Svenska Cupen. Vinsten där gjorde att vi som enda Allsvenska lag avancerade i cupen. På söndagen bevittnade vi ett oerhört tråkigt spektakel; Kopparberg/Göteborg FC förlorade med 2-7 mot formstarka LDB Malmö och Lotta Schelin var, till skillnad från vårt nya stjärnskott Emelie Farfa, hur blek som helst. Och så i måndags var det alltså dags för Gefle-matchen. Så här mycket spännande svensk fotboll skulle man ju se jämt. Tänk vad mycket roligare livet skulle bli då.

Det slog mig att jag allt för sällan lägger uppp Soundgarden-låtar här. Så nu bjuder jag på min absoluta Soundgarden-favorit: "Fell on Black days" från skivan "Superunknown" Lyssna och njut!


Jag avslutar med en grym låt, "Sugababes "Too lost in you" från soundtracket till filmen "Love Actually" Hur är det möjligt att göra en sådan total kalkonvideo till en så bra låt? Scenen när de smetar in en hunkig kille med isbitar får mig att vrida mig generat. Ni gör bäst i att blunda medans ni lyssnar...Här kommer den i alla fall. Ciao så länge!

Kärlek, sport och saker jag stör mig på

Det "betalar" sig snabbt om man är dålig på att uppdatera bloggen. Jag skrev inte på tre veckor och ett tu tre var över hälften av mina läsare borta, liksom kommentarerna. Hoppas ni hittar tillbaka hit!

Vi börjar med sporten så klart, ni som är trötta på mitt eviga fotbollstjatande får väl scrolla neråt lite. Jag har nu upplevt två rysare med bara en dags mellanrum. En rysare har det nog varit även för Blåvitt som har bett om att få matchen uppskjuten. Inräknat Gefle-debaclet om några dagara blir det tre natcher på en vecka och enligt Rehn är det mer än spelarna mäktar med. Något som också märktes ikväll! men nu ska vi inte gå händelserna i förväg....Matchen mot Örebro var oerhört rolig, dels för att Sella som sagt fick sätta den, dels för att vi fick se en ny kombo som anfallspar. det var ett spännande grepp av tränarna att sätta Wernbloom på topp med berg och han gjorde sitt jobb som targetplayer bra. Såååå skönt också att få lämna Ullevi med vinstglädje i bagaget!
Kvällens match bjöd på ett betydligt tröttare IFK och enligt min mening var det främst Hjalmar, Mourad och Karisik som kunde lämna med lite stolthet. Men vann gjorde vi och är därmed det enda Allsvenska lag som gått vidare till den här nivån i Svenska Cupen i år. Gött mos som gubbarna säger. Jag måste få passa på att hylla vår käre Hjalle. Han är grymt underskattad och en evig syndabock för allt som går fel, så det var extra skönt att just han fick avgöra nu.


Nej det är inte precis min vardagsklädsel det här, utan min outfit på två olika bröllop som jag varit på det senaste. Ingen på de olika bröllopen känner varandra så det var okej att ha samma (obs, nyinköpta!) klänning båda gångerna. Det är tydligen kärlekens år i år, i alla fall i min bekanstkapskrets. Vill ni veta hur mitt eget kommande bröllop framskrider så kan ni klicka er vidare i bröllopsbloggen bland länkarna. Nog om det. Nu vill jag bjuda på en liten titt på de tjusiga bröllopsparen! Klicka på bilderna för att få dem i större format.

Bröllop nummer ett var mellan en av mina absolut bästa vänner Jenny och hennes Jocke. Det var ett roligt informellt bröllop där klädseln var valfri och folk dök upp i allt ifrån finkläder till jeans, lackkjolar och skinnjackor. Självklart fick jag en tår i ögonvrån när brudparet läste sina bröllopslöpten för varandra. Jocke hade dagen till ära fixat dreads, och Jenny var SÅ vacker i sin egendesignade klänning!

På bröllop nummer två var det min blivande mans vän Jonas som sa "ja" till sin Anna-Carin. Det var ett pampigt bröllop meden lång vigselakt, uppklätt folk och en professionell violinst. Mycket proffsigt! Och brudparet var givetvis bedövande tjusigt.

Så nu har jag bloggat om sport och om kärlek, varför inte kombinera? Ja givetvis är min passion till fotbollen en form av kärlek, men just nu syftar jag på årets tema i Pride-paraden. Ingen har väl missat att årets tema var just "sport" och medierna har inte varit sena att haka på. I "Plaza Kvinna" intervjuade man flera homosexuella idrottsutövare, flera var anonyma eftersom man riskerar att förlora sponsorer om man är öppet homosexuell och eftersom de inte orlar med spott och spe från allmänheten. Vansinnigt att det fortfarande får gå till på det här sättet. Dessutom intervjuades förbundskaptener och tränare inom olka idrottsgrenar. Vissa var skrämmande fördomsfulla! tränaren för Damernas Culing-lag, som ju skördat stora framgångar sa "Jag bryr mig inte om spelarnas läggning, så länge de håller tyst om det. Annars kan det ju bli känsligt om de ska dela hotellrum och så". En annan som uttryckt sig oerhört korkat är NBA-spelaren Tim Hardway. han säger "Jag hatar bögar och vill inte vara nära dem. jag skulle inte vilja ha honom (basketstjärnan John Amaechi) i mitt lag". Det är ingen myt att idrottsutövare som är öppna med sin homosexualitet lever farligt. I en "Expressen Sport"-bilaga som jag hittade på busshållplatsen häromdagen läste jag om att den svenske hockeyspelaren Peter Karlsson blev mördad på 90-talet och att fotbollspelaren Justin Fashnau (Nottingham Forest) blev så hånad och bespottad att han till slut hängde sig.
Ärlgt talat, vad är folk rädda för? Att alla som är gay ska vara översexuella och ragga på allt som rör sig? Att de är ute efter dem? Att de ska stirra i duschen? Jag har haft flera lesbiska tjejkompisar genom åren och vad jag har märkt har ingen av dem flörtat med mig. Och vad fan, om de nu hade gjort det borde jag väl ha blivit smickrad? Komplimang som komplimang liksom. Jag tror över huvud taget att det är ovanligt att homosexuella stöter på dem som inte har samma läggning, och att de hellre söker sig till likasinnade. Det handlar inte om något livsfarligt, det handlar om kärlek. och den kommer som sagt i olika former.

För att återknyta till rubriken så får ni en dagsfärsk lista på saker jag stört mig på de senaste dagarna.

Snedvinklingen av Glenn Hysén- självklart vill de skandalkåta medierna plocka fram något smaskigt i samband med ovanstående Pride-tema. En man klämde Glenn Hysén mellan benen, Glenn Hysén lappade till honom. Nej mina vänner- detta är inget hatbrott med homofoba tendenser i stil med dem jag beskrev här ovan. Detta är bara en sund reaktion mot någon som går över gränsen. I våras var jag på klubb med några av boyfriendens vänner i Karlskrona. Plötsligt kom en man fram till mig på dansgolvet, klämde mig HÅRT mellan benen och gick därifrån. Hade jag inte blivit så chockad hade jag gjort som Glenn och klappat till honom. En sådan handling går nämligen över gränsen till sexuella trakasserier i min värld. Jag återfann dock fattningen, blev förbannad och fick honom utslängd.

Ann Söderlunds försvarstal till Kersitn Thorvall i Metro- I sin krönika skriver Ann så här "...Eller i värsta fall bli kallad litterär knull-kärring bakom ryggen som Kerstin Thorvall. Hennes brott? Hon erkänner att hon hellre knullar än knypplar, trots att hon är över 65 och inte har en kuk mellan benen som Ulf Lundell" Nej du Ann, riktigt så enkelt är det inte! Kerstin har i sina böcker berättat att hon som gammal dam brukar åka till Afrika och köpa sex av unga män. För detta har hon fått en massa hyllningar i stil med "vad skönt att en kvinna tar för sig" Undrar om man hade skrivit samma sak om det hade gällt en man idag? I mina ögon är hon en torsk och inte en sexuellt livsbejakande kvinna i sina bästa år som Ann Söderlund verkar tro.

Sportkommentatorer som spelar Allan.- Det enda som är nästan lika irriterande som en dålig match är en dålig kommenatator. I kvällens match var det ett ljushuvud (vet inte vem av herrarna) som fällde följande kommentar i slutet av första halvlek när Blåvitt spelade rätt uselt "Detta är alltså en match mellan ett Allsvenskt lag och ett Superettanlag vi bevittnar. Superettanlaget är de i gula tröjor" Haha, jättelustigt! Idiot.
Därmed avslutar jag ett maratonlångt inlägg i gammal god becka-anda. Godnatt folks!

Losing is for losers

Gaaaaah jag är så KASS på att uppdatera nuförtiden! Saken är den att jag har hur mycket material och bilder som helst som ligger och guppar i arkivet, men just det att det är så mycket gör det ännu svårare att komma igång...
Jag får göra som många andra bloggare och släppa loss lite i taget. Jag har ju haft för vana att skriva maratonlånga inlägg (med bloggmått mätt) men nu får ni en godbit i taget tills jag är tillbaka i gammal god bloggform.
Ikväll tog jag ut min dotter på en liten dejt. Vi började med att gå på kafé och spela kort. Jag är en erkänt dålig förlorare, även när jag spelar med barn, och visade mina sämsta sidor. Jag surade när jag låg under och pikade henne när det var jag som ledde. Sådant går väl i arv och hon är inte heller nöjd med att förlora...Men precis som jag gjorde när jag var barn höll hon masken och låtsades att det inte gjorde henne något att jag vann. Med uttråkad röst sa hon "Det gör inget om jag förlorar, det är ju bara ett spel". Sedan fick hon en road "full-i-fan"-glimt i ögat och la till "Det gör heller inget om IFK förlorar, det är ju bara ett spel". Orden uttalades med den busiga underton som används när ett barn säger något som de vet betraktas som dödssynd i föräldrarnas ögon. Hon fick dock behålla både fikat och veckopengen, för jag vet ju att när vi står där på Ullevi och Blåvitt ligger under- då är hon lika förbannad som jag.

Spökena på Nya

Long time no see. Hinner inte blogga så mycket just nu, det finns ju så mycket fotboll att titta på hela tiden. Är just inne i en slukarperiod och kollar på allt. Har knatat iväg på allt ifrån Damallsvenskan (Kopparberg/Göteborgs FC så klart) till Superettan (fick se Häcken åka på dunk påett soligt Rambergsvallen). Känns mycket bra. Sedan har jag givetvis följt damernas kval på TV och mycket annat, men det är ju alltid bäst att se fotboll live, även om denna period har grävt djupa hål i kassan. Skönt att ha blivande maken hemma nu så att han kan hänga med, även om jag går själv om det krävs. Lyxliraren har till skillnad från mig semester. Har blandade känslor från matchen i måndags. Blåvitts spel gjorde en inte besviken, men RESULTATET. Nej det finns ingen högre rättvisa om nu någon trodde det...Kanske spyr jag lite galla över eländet på mitt andra hem Grogg när den värsta ilskan runnit av mig. Är fortfarande för bitter för att kunna prata om eländet. Kanske berodde vår otur på att Nya Ullevi (för närvarande tyvärr det enda) var hemsökt av spöken? Döm själva:


Jag skulle vilja tipsa alla blogg- och fotbollstokiga om ett par nya favoriter. Dessa två har jag tittat in på mycket det senaste:

Mrs Mulatt- bloggar om allt från mode och relationer till fotboll. Har bra åsikter om det mesta och har den goda smaken att favorisera Chelsea i Premier League. Verkar dock lite förvirrad runt det Allsvenska supporterskapet, hon har ju både make och vänner i fel lag...Toppenblogg i vilket fall som helst.

Fotbollsnördar Här är inte många siffror rätt när det gäller vilka lag som borde ligga varmast om hjärtat. Aldrig hade jag trott att jag dagligen skulle surfa in på en sida som skrivs av AIK- och Helsingborgssupporters. Och inte fan håller de på Chelsea heller. Men humorn är oslagbar och de skriver rappt och vasst om fotboll. Diskussioner runt Teletubbies eventuella homosexualitet och galna frisyrer på fotbollsspelare varavas med utlägg om brustna hjärtan och islam. Ja ni hör själva- helt underbart! En klar favorit.

Jag avslutar dagens maratonharang med en liten lista. Jag hittade den på Jennys blogg. Nu vill jag att mina kära läsare presenterar sig lite (för den som vill och vågar, man får vara anonym med om man vill) Svara i kommentarer!

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när och varför "träffades" vi?
4. Tycker du om mig?
5. Skulle du kunna pussa/krama mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.
7. Beskriv mig med ett enda ord!
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10. Vad påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?
14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Familjeläktare is da shit

Man går igenom faser. Först vill man inget hellre än att verka vuxen (läs 12-16 år). Sedan kommer en period då man vägrar bli vuxen (läs 17-25). Därpå följer perioden då man tycker det är kul att leka vuxen, fast med ironi, det är den självsäkra fasen. Efter det följer den långa (resten av livet kanske) osäkra fasen då man hela tiden ifrågasätter sig själv. Man undrar, är jag verkligen så här vuxen av en ironisk anledning, eller har jag på allvar blivit gammal och bekväm? Man tvingas erkänna att man börjat gilla sitt Svenssonliv med villa, trädgård och jobb. Själv har jag dragit gränsen vid familjeläktare, bortsett från en enda gång då jag mer eller mindre blev tvingad att sitta där. Självklart ska jag stå i klacken tills jag dör!
Igår släppte jag garden. Jag tog med mig barnen och deras kompis och körde hela kitet; hoppborg, ansiktsmålning, krama lejonet Leo (dessa grejor stod givetvis barnen för, jag har inte tappat greppet helt- än) och till slut slank vi in på familjeläktaren. Sjukt billigt förresten; jag och tre ungar gick loss på 270 spänn.

Dagen började annars mindre trevligt; hela lördagen hade tillbringats på Axess-akuten då dottern blivit så svårt allergisk att hon inte längre kunde fungera normalt. Hon orkade inte spela fotboll, hon kunde inte vistas utomhus, hon kunde inte gå på fritids, hon kunde inte sova- hon var ett vrak. Hon fick starka tabletter och kortisonspray samt recept på en kortisonspruta. På söndagen fick vi gå tillbaka till Axess för att hon skulle få sprutan. Först mådde hon bra, vi strosade runt på stan och satt och käkade glass och lapade sol i Vasaparken.

Under matchen började tyvärr biverkningarna kicka in, hon blev yr, kände sig konstig och låg i min famn. Tack och lov gick det över under kvällen.
Matchen ja; sjukt spännande var det! Jag är inte den första att skriva det, men en match mellan Kalmar och IFK Göteborg innehållande fem mål trodde man knappt att man skulle få se under sin livstid. Var inställd på det gamla vanliga 0-0 eller 1-1 som brukar vara standardresultatet mellan dessa två. Blåvitt har varit kända för att vinna sina matcher i defensiven med få gjorda och få insläppta mål. I år har vi många lag som släppt in färre mål än vi, men vi har också gjort flest mål- av ALLA. Tacka Rehn och company samt vårt unga garde för det!
Och Walle! Som man väntat på att killen ska få chansen från start, igår fick han äntligen det och det var upp till bevis. Det är en underdrift att säga att han knappast gjorde någon besviken. Nu vet vi att han håller i 90 minuter och att han levererar. Gött!

Så nära kan ingen gå...

Apropå bilden ovan; en kompis hade tydligen lyckats fånga mig på bild utan min vetskap när det vankades galej för ett par månader sedan. En rolig bild där jag ser lagom dryg ut...Intressant att mina ögon alltid lyckas bli röda på bild. Måste bero på min glödande passion för både det ena och det andra.

Så, nu över till viktigare saker... ALLSVENSKAN! Det är skrämmande jämt i år. Vet inte om det beror på att lagen blivit bättre överlag, eller det faktum att Allsvenskan är en av Europas sämsta ligor (tyvärr) där alla talanger sticker utomlands och inget lag sticker ut. Man får perspektiv på det hela när man tänker på att IFK Göteborg hade varit i ensam serieledning vid vinst, men nu i stället hamnade på en deprimernade sjätteplacering. Det är skrämmande jämnt och mycket står på spel i varje match. Kommer vi få se en säsongsavslutning där topplagen placerar sig lika och allsvenskan avgörs på målskillnad? Låt oss inte hoppas det. Jag tror verkligen på Stefan Rehns spelidé som så smått har börjat visa sig i killarnas passningsspel och lite mer offensiva kvalitéter.
Matchen igår; Jag, pojkvännen och brorsan bevittnade spektaklet på O'Learys, ackompanjerade av fet amerikansk mat och Heineken. Vi bjöds först på en spännande första halvlek, spelet fanns där och vår egen Allsvenska skyttekung Marcus Berg fick till ett snyggt skott i kassen. Som den olycksfågel jag är kände jag glädjen blandas med oro och utbrast "Oh nej, inte ett tidigt ledningsmål, det brukar betyda att Blåvitt ger bort resten av matchen till motståndarna". Jag hoppades givetvis att jag skulle ha fel och först såg det ut som om grabbarna skulle hänga kvar. de kämpade fint i offensiven och Bengan var i högform. I andra halvlek blev det dock inte många rätt och det enda som lyste upp var när Ölme kom in så vi fick roa oss med vadslagning om hur många minuter det skulle ta innan domaren visade honom kortet. Något kort blev det inte, men däremot en svidande förlust där matchens sista tjugo var ren ångest då vi bad om ett par värdiga avslut (nej jag snackar inte begravningar). Det finns inget värre än att se sitt kära lag tappa sitt överläge på det sättet. Jag har dessutom fått ett nytt namn att frukta; Andrej Komac. Har inte riktigt upptäckt honom innan men killen är ju livsfarlig! Han är snabb, teknisk och springer på allt.


Till sist ett litet inpass om EM-kvalet; det är roligt att vara svensk fotbollssupporter just nu. Elmander har äntligen fått den speltid han förtjänar, har länge tyckt att han är underskattad, och debaclet mot Island var ju en fröjd att skåda. Särskilt Allbäcks humormål som tål att ses om och om igen. Jag hatar dock att erkänna att Grin-Olle Svensson är i högform just nu. Inte ens när han gör mål för Sverige kan jag glädjas riktigt eftersom jag stör mig så kollossalt på honom. Hans irriterande segergest efter målet, ni vet den när han viftade med pekfingret och såg ut som en busig skolpojke gav mig gåshud. Och det menar jag inte på ett positivt sätt. Dessutom slås man av den oroande tanken att han skulle kunna ta Elfsborg till Lennart Johanssons pokal igen. Usch.

Öppet brev till Barabens ledning, skribenter och läsare

Som mina läsare vet har jag sen 2005 varit en av skribenterna på Nordens största supporterblogg "Bara Ben På Glenn Hysén". Nu slutar jag och här kommer ett öppet brev med en förklaring som publiceras på flera ställen samtidigt.

Kära läsare och skribenter!

Under mer än två år har baraben.com och dess forum vuxit så det knakar och är nu den största supporterbloggen i Sverige. Men de som en gång startade som ett sätt att granska, hylla och älska Blåvitt har nu utvecklats till något annat. Det har blivit en organisation för ett gäng kompisar där allmän diskussion och ömsesidig respekt för varandra inte får plats.

Att vara en del i Bara Ben innebär inte att man får lov att diskutera och tycka fritt och samtidigt bli bemött med respekt av andra. Det innebär raka motsatsen. Vi som står undertecknade under detta brev, har försökt diskutera vad de är vi egentligen publicerar på bloggen i det interna forumet vid flertalet gånger. Men istället för att ha en respektfull diskussion har vi översköljts med verbala attacker från Bara Bens ledning. Våra åsikter har inte diskuterats – istället har de hånats och blivit spottade på. Och detta brev är vårt sätt att sätta stopp för detta.

Flertalet gånger har det publicerats mer eller mindre smaklösa bilder på bloggen. Vi tycker det är en sak att driva med enskilda spelare, supportergrupper och så vidare. Men i sin önskan att driva med andra människor skall man inte använda sig av sexism eller driva med utvecklingsstörda. Bilderna vi talar om är bland annat bilden på AIK-supportern med Downs Syndrom och bilden med GAIS- och Blåvittjejer sida vid sida, där den blåvita är mer eller mindre avklädd. Det vi har ställt oss frågande till är huruvida detta har någon relevans alls för bloggen och framförallt vad det har för koppling till Blåvitt. Men som ni kanske har förstått talade vi för döva öron.

Vi alla blev en del av Bara Ben för att vi älskar Blåvitt, och för att vi har ett engagemang. Men vi är också människor med principer och åsikter. Och vi tänker inte vara del i en organisation där vi och våra åsikter inte ens kan respekteras i en allmän diskussion.
Därför har samtliga undertecknade valt att sluta som skribenter. Istället ser vi fram emot en säsong med framgÂngar för Blåvitt, på plan och vid sidan av. Och när säsongen är slut kanske vi alla står och sjunger ”SM-Guld, SM-Guld…”.

Med vänliga hälsningar
Jolly
Becka
Kjellén
Larz

Flicklag konkurrerar ut IFK Göteborg

Chock! Vad är detta? Nja, det är inte riktigt så illa som titeln antyder. Men det är ett sorgligt faktum att jag missade chansen att än en gång se Blåvitt bevisa att det bara finns ett lag i Götet. Med skyttekungen Marcus Berg i spetsen piskade IFK grönsvart arsle i måndags . Själv kunde jag inte närvara eftersom flicklaget jag tränar hade match i måndags. Hur det gick ska vi inte tala om här, men har man tagit på sig ett sånt ansvar som det innebär att stötta dessa tjejer (där min dotter ingår) i vått och torrt får man vackert bita ihop även om ens älskade Blåvitt just då står på Ullevi inför jublande fans. Med hands-freen i örat höll jag mig uppdaterad om vad som hände och så mycket förstod jag att det var en nagelbitare. Åh vad jag skulle ha velat vara där med er 30000 änglar! (ja ett par av dem som var där kanske höll på laget som rimmar på b**s)
På tal om något annat så har jag svårt att hålla mig från töntiga tester på nätet, trots att de ofta bekräftar sådant som jag inte vill veta. Hur normala är ni förresten? Klicka på länken och rapportera till mig!

You Are 50% Normal

While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself

How Normal Are You?

Another one bites the dust

Jag är lite neggo idag. Om ditt hjärta klappar för gossar i blåvitrandiga tröjor förstår du varför. Jag är fullt nöjd om jag aldrig behöver se lipsillen Taco-Anders nuna i TV-rutan igen. Killen växlar ständigt mellan två ansiktuttryck; gråter eller är på väg att börja gråta. Hans ständiga små barnsliga utbrott retar mig till vansinne. Det enda som gladde mig igår, bortsett från Svarte-Marcus kanonsnygga mål i gulsvart kasse, var när han fick gult kort efter sin fjortisreaktion över att bollen gick ut och blev till ett blåvitt inkast. Till och med när han blev intervjuad efter sitt hatttrick igår såg han ut som han var på väg till en begravning. För att inte tala om hans gnälliga röst! Igår ville jag bara ge honom en enkel biljett till en öde ö. Kanske sörjer han att han inte spelar i laget han innerst inne håller på?

För övrigt läste jag idag i Metro att de dyraste biljetterna till Barabara Streisand i Globen kommer att gå på 5500 spänn. Själv betalar jag gladeligen motsvarande summa för att slippa se skiten.

Här var det glada älgar...

Ibland säger en bild mer en tusen ord. Om jag säger så här; bilden ovan är inte tagen när Blåvitt gör mål; bilden är tagen när de blåvita spelarna är i Gefles straffområde och är nära att göra mål. Det säger väl allt! Jag går upp totalt i spelet så att minsta förhoppning om mål ger mig en adrenalinrusch utan dess like. Hörnläggningar, frisparkar och andra fasta situationer är rena rama rysarna i min värld. För att inte tala om när det verkligen blir MÅÅÅÅÅÅL, då tappar jag vett och sans fullständigt. Vilken eufori! Det står i stark kontrast till den apati och vanmakt jag känner när bollen i stället går in i vår kasse...
För övrigt har jag lekt bridezilla i helgen, men jag ska bespara er detaljerna. Sådant sparar jag till den smörigare bloggen...den som vill kolla går in på den översta av mina länkar, ni andra låter bli så kan vi koncentrera oss på musik, fotboll och annat tjafs.
Under avdelningen käcka familjebilder bjuder jag här på en liten kavalkad från när jag och barnen åkte in till stan igår:


Mitt stora busfrö

Min goa fotbollstjej

...och här har min dotter fotat mig

Sist men inte minst: DET FINNS EN RÄTTVISA I VÄRLDEN! Efter alla motgångar det senaste kunde Chelsea välförtjänt plocka FA-cuptiteln. Halleluja! Läs här om varför Drogba är en hjälte i min och de andra Chelsea-fansens värld.
Nu väntar jag bara på att IFK Göteborg ska gå upp i serieledning, på tisdag sker det!

JAAAAAAAAAA!!!

"Svarte-Marcus kan gå på vatten, Svarte-Marcus kan gå på vatten"