Vad är kärlek?

Det finns inte en människa på denna jord som inte någon gång har grubblat över vad kärlek är. Är det en känsla? Ett löfte? En biologisk mekanism nedlagd i människan för artens fortlevnad? En konstruktion?
Och hur vet man att man älskar någon? Det sägs att det är som med värkar; när man är gravid grubblar man mycket på hur man ska veta när förlossningen börjar. Många åker in till BB flera gånger för att de är osäkra på om förlossningen verkligen satt igång, om det är födslovärkar man känner osv. Men när barnet väl vill komma ut finns ingen tvekan, man känner direkt att "Oj (Aj!) nu är det på riktigt" Samma sak ska det tydligen vara med kärlek, när man verkligen älskar någon så VET man och behöver inte grubbla. Sedan kan känslorna givetvis åka upp och ner, men grunden finns där.
Ibland tänker jag att kärlek är det finaste och bästa som finns. Det är en värme i bröstet, pirr i magen, trygghet, glädje, samhörighetskänsla, vetskapen om att "Den här människan vill jag vakna upp bredvid varje dag under resten av mitt liv" Det är känslan av att "det här är min bästa vän och själsfrände"
Men andra gånger tänker jag att kärlek är att se genom fingrarna med irritationsmoment, inse att ingen är perfekt, att välja att bita ihop och stå ut. Att tänka att jag faktiskt valt den andre och ge honom/henne utrymme och villkorlös acceptans trots att jag egentligen är sårad och arg som ett bi.
För mig är nog kärlek alla de saker jag räknat upp, bra dagar avlöses av sämre dagar, men känslan av att "Det är vi mot världen" måste finnas kvar i både med- och motgång.
Nu vill jag gärna höra era tankar om kärlek! Tycker du att jag är helt fel ute med mina teorier om kärlek? När förstod du att du älskade din partner? Tycker du ibland att kärlek gör för ont? Har du valt att leva ensam? Exakt vad är kärlek för dig? Så kom igen och bomba mig med kommentarer!

Kärleken är blå och vit

Det kan knappast ha undgått någon som läser här, att mitt hjärta klappar extra hårt för IFK Göteborg. Och alla de som tror att det bara är en metafor, vill jag upplysa om att så är inte fallet! Det ÄR kärlek, äkta sådan. Man älskar i med- och motgång, gläds med spelarna när det går bra, sörjer med dem vid förlust.
I ur och skur står man där, sjunger, hoppar, skriker och fäller emellanåt en och annan lyckotår.

Jag har bevittnat att antal matcher i Royal League, en cup som spelas utomhus- under vintern. Med filtar, varmt té och köldstela fingrar, men alltid med ett varmt hjärta.
Under varma sommardagar, då ni andra sitter ute vid en strand och grillar, står jag på Ullevi med solen stekande i ansiktet och svetten rinnande.
Det finns morgnar då jag släpat mig upp till jobbet, yr av trötthet efter att kvällen innan ha befunnit mig på en arena någon helt annan stans i Sverige för att heja fram mitt lag.

Jag har vänt plånboken ut och in för att se cupmatcher, träningsmatcher, vänskapsmatcher och ligamatcher. Mina barn har hängt med sedan de var små paltar och de har funnit sig i att med änglars tålamod släpas runt på arenorna. Kanske borde de blivit dödströtta på detta, men de har istället precis som jag fått hjärtan som brinner för fotboll. Min dotter spelar på fritids, med kompisarna och numera även i ett lag. Och när jag får lite dåligt samvete för att jag kanske kan ha hjärntvättat dem, tröstar jag mig med att tänka att jag har gett dem något av det finaste man kan få; upplevelsen av att med glödande blick och hjärta stå vid arenan och bevittna ett drama av högsta klass.

I en värld där det mesta känns kallt och ytligt, där livet allt mer kretsar runt utseende, karriär, egoism och människoförakt, behöver vi faktiskt något att brinna för! Annars blir vi också kalla och avtrubbade...Favoritsången i IFK;s klack just nu går så här:

Våra hjärtan,
klappar för Blåvitt
Änglarna, Änglarna vi är Änglarna

Våra hjärtan
klappar för Blåvitt
Och de slutar aldrig slå

Den sången får hela arenan att koka och alla dansar och hoppar. Ikväll hade jag sett framemot att få höra- och sjunga, denna sång med mina blåvita gelikar. En riktig prestigematch skulle spelas, mellan IFK och GAIS. Troligen höstens mest upphypade derby. Men mina pengar räckte inte till tre biljetter till mig och barnen och någon barnvakt fick jag inte tag på. Så jag fick vackert följa matchen via webben, Aftonbladets "minut för minut". Tro mig, det är inte riktigt samma känsla....Tyvärr slutade matchen oavgjort, trots att Blåvitt hade störst bollinnehav och flest avslut på mål.
Det verkar som vi nu är borta från Guldstriden, men vi har fortfarande chansen att ta andra- tredje- eller fjärdeplatsen (ligger trea just nu) vilket innebär möjligheter till Uefa- och Intertotocup-spel.

Jag hoppas att denna text har kunnat ge en och annan sporthatare en större förståelse för vad som rör sig i en supporters huvud, och kanske rent av bli sugen på att gå på en match och uppleva detta live. Tycker ni bara att allt detta är vansinne och tänker "j***a fanatiker" så är det helt okej för mig, jag skulle inte för alla pengar i världen byta bort känslan av kärlek till fotbollen- den berikar mitt liv!

Uppe sent

Alla har vi nog minnen av texter som vi missförstått som barn, glatt sjöng man med, fast med helt fel text. En vän till mig skrålade glatt "I want Iran" till Queens "I want it all".
Själv fick jag en mycket from uppfostran. Det räckte att ett par kysstes på TV för att mina föräldrar skulle hålla för ögonen på mig och mina syskon. Sen satt vi där och skvallrade på varandra "Mamma, ***** tjuvkikar!" Skvaller var över huvud taget en stor del av min barndom eftersom nästan allt var förbjudet. Vi syskon satte gladeligen dit varandra.
Nåväl, på grund av denna fromma uppfostran tolkade jag det mesta väldigt oskyldigt. Till exempel trodde jag länge att mina föräldrar gjort "ni vet vad" exakt fyra gånger eftersom vi var fyra barn. (När syskon nummer fem äntrade arenan var jag dock tillräckligt stor, elva år, för att förstå att sex inte bara utövades i barnalstrande syfte)
Under 80-talet hade Lionel Richie en stor hit med låten "Part time lover". Tanken att titeln skulle anspela på sex föresvävade mig inte ens, utan jag sjöng glatt "It's my first time eleven" i tron att sångaren sjöng om första gången han fick vara uppe sent, ända till klockan elva på kvällen! Döm om min bestörtning när någon upplyste mig om att Lionel faktiskt beskrev sitt liv som älskare...

JAAAAAAAAA!

Ni vet att jag förvarnat er- nu blir det fotboll!
Känslan i att se bollen rulla över motståndarlagets mållinje är nästintill oslagbar. Att se det hända fyra gånger under samma match är fullt jämförbart med den euforiska känslan av att vara nykär. Detta upplevde jag i tisdags och känslan av eufori dröjer sig fortfarande kvar!

Innan Allsvenskans 18e omgång drar igång i eftermiddag kan inget rubba mig. Den 17e omgången är avgjord och ingen kan för närvarande ta ifrån Blåvitt deras välförtjänta tredjeplacering i tabelltoppen:

Allsvenskan 2006
Hemma Borta Totalt
V O F GM-IM V O F GM-IM S V O F GM-IM Poäng

1 AIK 6 2 0 20-7 3 4 2 13-10 17 9 6 2 33-17 33
2 IF Elfsborg 4 4 1 15-7 4 4 0 15-8 17 8 8 1 30-15 32
3 IFK Göteborg 4 4 1 14-8 4 2 2 14-8 17 8 6 3 28-16 30 <-------
4 Malmö FF 5 2 1 16-8 3 2 4 14-16 17 8 4 5 30-24 28

5 Djurgårdens IF 3 3 3 9-10 4 3 1 12-5 17 7 6 4 21-15 27
6 Hammarby (-3) 5 1 3 17-10 4 1 3 10-13 17 9 2 6 27-23 26
7 Kalmar FF 3 1 4 11-11 5 1 3 12-8 17 8 2 7 23-19 26
8 Helsingborgs IF 5 3 1 17-9 1 3 4 9-13 17 6 6 5 26-22 24
9 Gefle IF 4 2 2 10-11 2 2 5 8-14 17 6 4 7 18-25 22
10 GAIS 2 3 3 7-10 3 2 4 10-12 17 5 5 7 17-22 20
11 Halmstads BK 3 3 2 8-7 1 3 5 5-14 17 4 6 7 13-21 18

12 BK Häcken 0 2 7 4-17 2 4 2 14-14 17 2 6 9 18-31 12
13 Örgryte IS 1 2 5 7-14 1 3 5 9-15 17 2 5 10 16-29 11
14 Östers IF 1 3 5 10-18 1 1 6 2-15 17 2 4 11 12-33 10

Naiv som man är börjar man genast få guldvittring. För ett tag sedan hade jag accepterat det faktum att IFK Göteorg inte kan vara med och slåss om guldet i år, men en supporter resonerar mer med hjärtat än med hjärnan.

Om vi går tillbaka till tisdagen den 12e september så var mina tankar innan avspark nattsvarta. Blåvitts främste anfallare var skadad, tränaren hade avgått och framtiden såg dyster ut. Jag, mina barn, min sambo och en hög släktingar hade tagit oss till Rambergsvallen, för att se IFK möta BK Häcken och trots en klarblå himmel och strålande sol hade jag en klump i magen. Hur f*n skulle vi ro hem detta? Vår anfallare Stefan Selakovic hade inte gjort mål sedan i april, den andre anfallaren, Marcus Berg, hade inte nätat på ett år, och avbytaren Jonas Wallerstedt hade bara rullat in bollen en gång under året.

Men vad hände? Selakovic gjorde två mål, Berg och Wallerstedt gjorde varsitt, och en Bengt Andersson i toppform gjorde makalösa räddningar och släppte bara in ett motståndarmål. Samtidigt besegrade Helsingborg Malmö, vilket säkrade vår tredjeplacering. Jublet vilde aldrig dö ut, och en lycka alla sporthatare har svårt att förstå fyllde mitt inre.

Än lever hoppet- Forza Blåvitt!

Nu blir det glam!

Det har knappast undgått någon att vi de senaste fem åren fått dras med en ihärdig 80tals-revival. För tillfället är det jeans som är några cm för korta och riktigt höga i midjan som gäller. Enligt mig var detta det absolut vidrigaste 80talet förde med sig och det är ett mysterium att denna trend återuppväckts från det döda.

Desto roligare är det att prata om glam/sleaze-rocken! Både killarna och tjejerna skulle se ut som transvestiter, (vilket de också gjorde, se bilden ovan), och raffsetet bars med fördel ovanpå jeansen. Det var glitter och glamour blandat med en "direkt-från-rännstenen"-look i en salig röra. De absolut tuffaste killarna, läs Mötley Crüe och co, drog sig inte för att kombinera sina dödskalle-tatueringar och trasiga jeans med knallrosa läppstift.

Själv skulle jag gärna vilja slå ett slag för Vixen
ett glam/sleaze-band bildat 1980 med endast kvinnliga medlemmar. Då musik av den här typen var förbjuden mark för kvinnor gick det ihärdiga rykten om att alla instrument egentligen spelades av män och att alla konserter var playback. Att de faktiskt var skickliga musiker, med en grym känsla för harmonier, var givetvis extra provocerande för dem som ville se hårdrocken som männens bakgård. I intervju efter intervju fick Janet, Roxy, Share och Jan svara på frågan "Spelar ni verkligen själva?". Detta fick de även bevisa i TV, då någon fick kontrollera att de verkligen spelade live. Jag skulle rekommendera alla som är en smula nostalgiska, eller bara nyfikna, att kolla in plattorna "Vixen" från 1988 och "Rev it up" från 1990. Klicka på länken nedan och läs vad Wikipedia säger om bandet:
Vixen
Viva La Glam, men begrav 80tals-jeansen!

Välkommen till vår värld

I förrgår blev jag plötsligt pangsjuk på jobbet och rasade nästan ihop. En någorlunda empatisk chef hade givetvis sagt "Gå nu hem och vila upp dig så att du kan komma tillbaka med nya friska krafter om ett par dagar"

Då min arbetsgivare inte faller under kategorin "någorlunda empatisk" blev hennes kommentar "Välkommen till vår värld, här stannar vi inte hemma bara för att vi är sjuka" Hon gjorde också klart att hon förväntade sig att även se mig där dagen efter.
Inom mig svor jag tyst "j***a fascistkärring" men naturligtvis uppbådade jag min mildaste röst och svarade "Självklart, jag är inte den som stannar hemma för ingenting"
Igår morse släpade jag mig följdaktligen upp ur sängen, yr och kallsvettig. Efter att i en timmes tid utan framgång ha försökt stå på benen utan att ramla, tog jag mod till mig och ringde och meddelade att "Chansen att jag ska lyckas gå tio minuters väg genom skogen till hållplatsen, och sedan åka buss och spårvagn i fyrtio minuter, utan att rasa ihop på vägen, är minimal" Sedan kröp jag tillbaka till sängen, nöjd med att faktiskt ha vågat stå upp för mig själv. 1-0 becka versus the fascists! Nu får vi se om jag blir utfrusen på jobbet på måndag...

Och här kommer en lista!

Jag är en sucker för listor! Jag vet att vi listnördar utgör en stor grupp i samhället- det är inte en slump att "High Fidelity" blev en sådan enorm succé.
Så länge jag kan minnas har jag gjort listor över allt och inget. Jag har listat band, böcker och filmer och har jag träffat en ny kille har jag raskt gjort i ordning en lista på för- och nackdelar hos killen ifråga. (om min älskling läser det här ska du veta att jag aldrig gjort en sådan lista om dig, det behövdes inte)
När jag började fundera på att skaffa barn gjorde jag en lista på för- och nackdelar med att bli mamma. Jag är helt enkelt en listaholic, även om jag inte går in för det lika mycket nuförtiden.
Här kommer min lista på de sex sämsta filmerna jag någonsin sett. (eller försökt se,ibland blir jag helt enkelt förbannad, stänger av, och stormar tillbaka till videoaffären och upplyser dem om hur dålig filmen är. Jag gissar att jag i dessa lägen är en mardrömskund haha.) Nåväl, här är den:

6: "En bädd av rosor" med Christian Slater och Mary Stuart Masterson. Ett försök att göra en varm och romantisk film, som bara är pinsam och kletig. Jag rös av skam i biosalongen...

5: "Ett oanständigt förslag" Otroligt kass remake, med obeskrivligt kassa Demi Moore, på "Honeymoon in Vegas" med Sarah Jessica Parker. Originalet var hyfsat underhållande, remaken är usel. Man känner ingen sympati med någon av karaktärerna och skiter fullständigt i hur det ska gå för dem. Jag var farligt nära att resa mig ur biostolen och gå...

4: "Kids" Denna kultförklarade film gjorde mig bara illamående. En hivsmittad 14-årig pojke samlar på oskulder. Den fruktansvärt långa och plågsamma scenen när en pojke våldtar en tolvårig tjej fick jag snabbspola förbi.

3: "Antonias värld" Holländsk film som även den kultförklarades, och beskrevs som ett värmande glädjepiller. Vidriga karaktärer som begår incest, våldtäkter m.m.

2: "Tillfällig fru sökes" Svensk film om en man man som är överlycklig över att han ska bli pappa tills det visar sig att någon annan är far till barnet. Karaktärerna är konstlade och skådespeleriet är under all kritik. Det jag avskyr mest i den här filmen är sättet den skildrar en autistisk/utvecklingstörd man på. Det ska nog föreställa ett varmt och mänskligt porträtt, men blir bara en drift med funktionshindrade.

1: "You and me and everyone we knew" Jag och min darling genomled nyligen ca 20 minuter av den här filmen innan vi fick nog och stängde av. Även denna film beskrivs som varm och romantisk av kritikerna. Den har vunnit mängder med priser och har höjts till skyarna av rescencenterna. Att denna film kategoriseras som en "kärleksfilm" och har en åldersgräns på 7 år är ett mysterium, hade jag sett den här när jag var sju år hade jag fått ett trauma för livet! Filmens huvudrollskaraktärer är bland andra två 14-åriga tjejer som hånglar framför en gubbe som sitter och tillfredställer sig själv och ger dem små lappar där han beskriver allt han vill se dem göra med varandra, och en 7-årig pojke som har internetsex och skriver hur han vill bajsa i någons rumpa. Det kan helt enkelt inte bli värre än så här, och jag vill utfärda en stark VARNING för denna vidriga rulle!

Nu väntar jag med spänning på att få höra vilken som är den värsta film ni
har sett. Eller har ni kanske en åsikt om någon av de filmer jag nu har nämnt?

Dogge Doggelito och ilska

Måste bara slänga in en skön bild som man garanterat blir glad av. Få personer utstrålar sådan glädje och värme som The Latin Kings frontman Dogge Doggelito. Att han dessutom är en ängel mot sina fans kan jag skriva under på.
Kände att jag var tvungen att börja texten med något positivt för att inte explodera, just nu är jag nämligen så j---a arg! En av mina närmaste vänner fick i början av sommaren ett allvarligt besked angående sin hälsa. Hennes pojkvän påstod givetvis att han skulle stötta henne. För några veckor sedan fick hon ett brev som meddelade att det var värre än befarat och att hon måste opereras. Hon bröt då ihop fullständigt, och jag lovar; det skulle jag också gjort i hennes sits. Vad tror ni då mannen i hennes liv gör? Håller om henne och säger "Allt ska bli bra, jag finns här vid din sida"? Nej, han dumpar henne, VIA SMS med motiveringen att "det är för jobbigt att du mår så dåligt, och jag tycker inte om att känna mig så behövd"
Behöver jag ens säga att jag funderat ut tio lämpliga tortyrmetoder för killen ifråga? Det är inte heller första gången jag bevittnar att killar lämnar sina flickvänner för att de är sjuka eller mår dåligt.
Nyligen utkom boken "...och jag vill leva" skriven av Ulrika Sandén. I den berättar hon om hur livet blev när hon fick en hjärntumör. Bland annat lämnade hennes kille henne för en annan strax efter operationen. Många killar reagerar just så här. Blir tanken på att deras älskade kan dö så smärtsam att de inte klarar att stanna kvar? Eller handlar det om någon djupt nedärvd biologisk mekanism som säger att man bara ska para sig med friska kvinnor som kan få friska barn? Jag vet inte, och givetvis finns det många underbara män därute som går genom eld och vatten för sin älskade, men männen som reagerar så svinaktigt som min väns pojkvän gjorde är alldeles för många.

Chris Cornell!

Denna hjälte! Jag och min sambo drabbades av kärlek vid första ögonkastet när vi såg varandra första gången. Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men inte blev det sämre när det visade sig att vi hade samma husgud; Chris Cornell.
Allt han rör vid blir till guld. Jag rekommenderar er att kolla in allt han gjort; soloprojekt, Audioslave och Soundgarden. Sen är han inte precis ful heller....Vill ni ha ett smakprov rekommenderar jag er att gå in på denna sida
Seattle Sounds
Klicka sedan på "Pretty Noose" så får ni höra en låt som ger mig gåshud över hela kroppen. Hoppas att ni blir lika sålda som jag!

Om allt och lite till...

Idag är det premiär för min alldeles egna blogg! Eftersom jag har vitt skilda intressen kommer ni att få läsa om lite allt möjligt här, men räkna med en hel del fotbollssnack eftersom det är något som ligger mig varmt om hjärtat.
Laget mitt hjärta klappar extra hårt för är givetvis IFK Göteborg. Jag skriver även på fotbollsbloggen Baraben, adress www.baraben.com. Kika gärna in där! I de utländska ligorna försöker jag hålla koll på Chelsea, Juventus och Barcelona. Förutom fotboll kommer ni säkert att få läsa en del om politik, musik, tatueringar och en massa funderingar och svammel om allt möjligt.

Något jag funderat en del på idag är vilken typ av straff som ska utdömas om en klubbs supportrar har misskött sig. För ett tag sedan utbröt kaos på läktare och fotbollsplan i Stockholmsderbyt mellan Hammarby och Djurgården. "Supportrar" öste ner bengaliska eldar över publiken samt stormade plan och matchen fick avbrytas. Det kan ni läsa om här:

http://expressen.se/index.jsp?d=507&a=668680

När jag först hörde att lagen riskerade att straffas med poängavdra blev jag överlycklig eftersom detta skulle göra att Blåvitt kom högre upp i tabellen. Men efter att ha läst domslutet idag, böter och 3 poängs avdrag till Hammarby, känner jag mig ändå tveksam. Domslutet hittar ni här:

http://expressen.se/index.jsp?a=672901

Poängavdraget straffar ju endast de oskyldiga spelarna som slet på plan, ett mer rättvist straff hade varit spel för tomma läktare vilket hade inneburit att dessa s.k. supportrar inte hade fått se sitt lag spela på att tag. Böter kan även vara okej eftersom det sätter press på arrangörerna att öka säkerheten runt arenorna.
Hade IFK Göteborg drabbats av poängavdrag hade jag tyckt det var grymt orättvist. Straffa huliganerna i stället!