Jag ger upp

Jag har länge ansett att mina barn bör hålla sig borta från bloggandet. Jag vill inte att de ska bli "offentliga" personer, om än i liten skala. Jag har tex aldrig skrivit ut deras namn på min blogg. Jag tror också att risken är stor att man skriver för självutlämnande när man inte inser att allt som hamnar på internet också stannar på internet. Hur mycket man än försöker undvika det så tummar man på sin integritet. Jag har själv valt, i alla fall hittills, att vara neutral och inte skriva om allt för privata saker i mitt liv. Jag håller en hyfsat glättig ton, även om jag i bland kan skriva saker som "just nu är jag inte på topp" så går jag aldrig på djupet om min bakgrund eller vad som händer i mitt liv. Kanske gör det min blogg mindre intressant, men det är priset jag betalar för att hålla mitt allra privataste utanför bloggen och slippa ångest för att jag lämnar ut mig. Jag är rädd för att barn inte klarar den gränsdragningen. Nu har båda mina barn, trots mitt motstånd, startat bloggar, och jag har godkänt detta med brasklappen att jag har tillgång till deras bloggkonton så att jag kan gå in och radera/redigera om de skriver något olämpligt. Mina barn blir tio och tolv i år, och då tycker jag att de fortfarande är tillräckligt "små" för att jag ska kunna ta mig den friheten. Vad tycker ni? Ska barn få blogga över huvud taget? Är de mogna för att axla det ansvaret? Gör jag rätt eller fel som förälder som kontrollerar deras bloggar?
De har tjatat och tjatat om att jag ska göra reklam för deras bloggar här, och jag har gett med mig. Jag tycker att de skriver bra båda två, och vill ni se lite av vad som finns i huvudet på två riktigt goa ungar så varsågoda att kika in. Men visa respekt och skriv inget kränkande där, de är trots allt barn.
På bloggen Coola grejor skriver "tias" faktiskt riktigt roligt och personligt om sitt liv och sina intressen.
På bloggen ilovedogs skriver "sagali" om sitt stora hundintresse, men även lite annat.
In och kika, men skriv först gärna en liten kommentar om barn och bloggande här.
Massa pussar till er som fortfarande orkar läsa här trots att jag uppdaterar så dåligt...och snart drar Allsvenskan i gång, då j****r!

Jag stämmer in i hyllningskören!

Ja, "Juno" är precis så bra som alla säger. Trots ett "hett" ämne, och trots att den är amerikansk, kommer den inte med några moraliska pekpinnar. Bara soft stämning, många fniss och sköna, sköna människor. Och skådisarna! Vilka fynd.
Gå och se.

Kärlek = Marcus Berg

Den här underbara killen spelar från start i landskampen mot Turkiet ikväll! Gissa vem som kommer sitta bänkad framför TV;n? Hoppas på succe så landslagspamparna fattar att han är värd att satsa på. Hoppas också att han en dag återvänder i den blåvita tröjan.