Jag ger upp

Jag har länge ansett att mina barn bör hålla sig borta från bloggandet. Jag vill inte att de ska bli "offentliga" personer, om än i liten skala. Jag har tex aldrig skrivit ut deras namn på min blogg. Jag tror också att risken är stor att man skriver för självutlämnande när man inte inser att allt som hamnar på internet också stannar på internet. Hur mycket man än försöker undvika det så tummar man på sin integritet. Jag har själv valt, i alla fall hittills, att vara neutral och inte skriva om allt för privata saker i mitt liv. Jag håller en hyfsat glättig ton, även om jag i bland kan skriva saker som "just nu är jag inte på topp" så går jag aldrig på djupet om min bakgrund eller vad som händer i mitt liv. Kanske gör det min blogg mindre intressant, men det är priset jag betalar för att hålla mitt allra privataste utanför bloggen och slippa ångest för att jag lämnar ut mig. Jag är rädd för att barn inte klarar den gränsdragningen. Nu har båda mina barn, trots mitt motstånd, startat bloggar, och jag har godkänt detta med brasklappen att jag har tillgång till deras bloggkonton så att jag kan gå in och radera/redigera om de skriver något olämpligt. Mina barn blir tio och tolv i år, och då tycker jag att de fortfarande är tillräckligt "små" för att jag ska kunna ta mig den friheten. Vad tycker ni? Ska barn få blogga över huvud taget? Är de mogna för att axla det ansvaret? Gör jag rätt eller fel som förälder som kontrollerar deras bloggar?
De har tjatat och tjatat om att jag ska göra reklam för deras bloggar här, och jag har gett med mig. Jag tycker att de skriver bra båda två, och vill ni se lite av vad som finns i huvudet på två riktigt goa ungar så varsågoda att kika in. Men visa respekt och skriv inget kränkande där, de är trots allt barn.
På bloggen Coola grejor skriver "tias" faktiskt riktigt roligt och personligt om sitt liv och sina intressen.
På bloggen ilovedogs skriver "sagali" om sitt stora hundintresse, men även lite annat.
In och kika, men skriv först gärna en liten kommentar om barn och bloggande här.
Massa pussar till er som fortfarande orkar läsa här trots att jag uppdaterar så dåligt...och snart drar Allsvenskan i gång, då j****r!

Bra eller a***

Så min lilla ilskna text om monarkin slog inte an några strängar hos er där ute. men visst har ni väl åsikter om detta?
Så nu vill jag veta:
Är ni republikaner eller fan av monarkin?
Svara i kommentarer och motivera varför ni tycker som ni gör. Kom igen nu mina beloved läsare, visa att ni har lite åsikter!

Becka- din republikan i etern

Så här skrev en av mina absoluta favoriter Virvla:

"En av mina bloggar som jag läser dagligen (eller iaf så fort hon uppdaterar) är Vägen till helvetet kantas av goda intentioner.

Idag har hon slagit huvudet på spiken två gånger. Dels genom sin beskrivning av hur man ibland kan tacka sin lyckliga stjärna för att man föddes mentalt handikappad samt den extremt träffande skildringen av vårt statsöverhuvud och dennes familj. Alltså seriöst. 1. Pratar inte Silvia ännu sämre svenska nu än för tio år sedan 2. Har barnen lobotomerats och 3. Hur kan ett gäng inavlade robotar få fortsätta få årligt apanage, anse sig ha rätt att bygga inte mindre än 3 hus i naturskyddsområden där de inte ens tänker bo samt faktiskt få representera oss som folk?!"

Jag kände att jag också ville kommentera detta; så här har ni mina tankar om de svenska monarkerna:

Jag är republikan till hundra procent och tycker allt detta är vansinne verkligen. Men "svenska folket" tycker det är så fint och bra att vi har ett par tjusiga representanter som kan åka runt och vinka lite. My ass! Ge mig en tredjedel av summan för apanaget så ska jag fan åka runt och vinka dygnet runt om ni vill. Och till skillnad från Silvia kan jag le på riktigt eftersom jag inte är aniktslyft och därmed stelopererad.

Ett litet livstecken

Hoppas att ingen inbiten sportälskare har missat att det är bojkott av Aftonbladet som gäller. Och ni som är det minsta intresserade av pressetik bör följa samma exempel! Jag gör dock ett undantag för en blogg jag verkligen gillar som ligger på Aftobladets bloggtjänst. Tjejen som är skribent där har ingen koppling till Aftonbladet utan öppnade bara en blogg där för att det var gratis, precis som jag öppnade en gratisblogg här på blogger.com. Men hon är mitt enda undantag. Jag väljer att inte dra hela historien om min bojkott här, eftersom jag inte vill att den tragiska historien ska dras upp ännu en gång. Personen ifråga, som Aftonbladet fullständigt körde över i hans svåraste stund, har bett att få bli lämnad ifred och det väljer jag att respektera. Därför kommer jag inte heller att nämna hans namn i den här texten.
Hoppas allt är bra med mina underbara läsare idag. Själv var jag ute på min kompis 30årsfirande igår. Det blev hårt, sent och roligt. Idag mår jag bättre än jag egentligen förtjänar. Puss på er!

Kärlek, sport och saker jag stör mig på

Det "betalar" sig snabbt om man är dålig på att uppdatera bloggen. Jag skrev inte på tre veckor och ett tu tre var över hälften av mina läsare borta, liksom kommentarerna. Hoppas ni hittar tillbaka hit!

Vi börjar med sporten så klart, ni som är trötta på mitt eviga fotbollstjatande får väl scrolla neråt lite. Jag har nu upplevt två rysare med bara en dags mellanrum. En rysare har det nog varit även för Blåvitt som har bett om att få matchen uppskjuten. Inräknat Gefle-debaclet om några dagara blir det tre natcher på en vecka och enligt Rehn är det mer än spelarna mäktar med. Något som också märktes ikväll! men nu ska vi inte gå händelserna i förväg....Matchen mot Örebro var oerhört rolig, dels för att Sella som sagt fick sätta den, dels för att vi fick se en ny kombo som anfallspar. det var ett spännande grepp av tränarna att sätta Wernbloom på topp med berg och han gjorde sitt jobb som targetplayer bra. Såååå skönt också att få lämna Ullevi med vinstglädje i bagaget!
Kvällens match bjöd på ett betydligt tröttare IFK och enligt min mening var det främst Hjalmar, Mourad och Karisik som kunde lämna med lite stolthet. Men vann gjorde vi och är därmed det enda Allsvenska lag som gått vidare till den här nivån i Svenska Cupen i år. Gött mos som gubbarna säger. Jag måste få passa på att hylla vår käre Hjalle. Han är grymt underskattad och en evig syndabock för allt som går fel, så det var extra skönt att just han fick avgöra nu.


Nej det är inte precis min vardagsklädsel det här, utan min outfit på två olika bröllop som jag varit på det senaste. Ingen på de olika bröllopen känner varandra så det var okej att ha samma (obs, nyinköpta!) klänning båda gångerna. Det är tydligen kärlekens år i år, i alla fall i min bekanstkapskrets. Vill ni veta hur mitt eget kommande bröllop framskrider så kan ni klicka er vidare i bröllopsbloggen bland länkarna. Nog om det. Nu vill jag bjuda på en liten titt på de tjusiga bröllopsparen! Klicka på bilderna för att få dem i större format.

Bröllop nummer ett var mellan en av mina absolut bästa vänner Jenny och hennes Jocke. Det var ett roligt informellt bröllop där klädseln var valfri och folk dök upp i allt ifrån finkläder till jeans, lackkjolar och skinnjackor. Självklart fick jag en tår i ögonvrån när brudparet läste sina bröllopslöpten för varandra. Jocke hade dagen till ära fixat dreads, och Jenny var SÅ vacker i sin egendesignade klänning!

På bröllop nummer två var det min blivande mans vän Jonas som sa "ja" till sin Anna-Carin. Det var ett pampigt bröllop meden lång vigselakt, uppklätt folk och en professionell violinst. Mycket proffsigt! Och brudparet var givetvis bedövande tjusigt.

Så nu har jag bloggat om sport och om kärlek, varför inte kombinera? Ja givetvis är min passion till fotbollen en form av kärlek, men just nu syftar jag på årets tema i Pride-paraden. Ingen har väl missat att årets tema var just "sport" och medierna har inte varit sena att haka på. I "Plaza Kvinna" intervjuade man flera homosexuella idrottsutövare, flera var anonyma eftersom man riskerar att förlora sponsorer om man är öppet homosexuell och eftersom de inte orlar med spott och spe från allmänheten. Vansinnigt att det fortfarande får gå till på det här sättet. Dessutom intervjuades förbundskaptener och tränare inom olka idrottsgrenar. Vissa var skrämmande fördomsfulla! tränaren för Damernas Culing-lag, som ju skördat stora framgångar sa "Jag bryr mig inte om spelarnas läggning, så länge de håller tyst om det. Annars kan det ju bli känsligt om de ska dela hotellrum och så". En annan som uttryckt sig oerhört korkat är NBA-spelaren Tim Hardway. han säger "Jag hatar bögar och vill inte vara nära dem. jag skulle inte vilja ha honom (basketstjärnan John Amaechi) i mitt lag". Det är ingen myt att idrottsutövare som är öppna med sin homosexualitet lever farligt. I en "Expressen Sport"-bilaga som jag hittade på busshållplatsen häromdagen läste jag om att den svenske hockeyspelaren Peter Karlsson blev mördad på 90-talet och att fotbollspelaren Justin Fashnau (Nottingham Forest) blev så hånad och bespottad att han till slut hängde sig.
Ärlgt talat, vad är folk rädda för? Att alla som är gay ska vara översexuella och ragga på allt som rör sig? Att de är ute efter dem? Att de ska stirra i duschen? Jag har haft flera lesbiska tjejkompisar genom åren och vad jag har märkt har ingen av dem flörtat med mig. Och vad fan, om de nu hade gjort det borde jag väl ha blivit smickrad? Komplimang som komplimang liksom. Jag tror över huvud taget att det är ovanligt att homosexuella stöter på dem som inte har samma läggning, och att de hellre söker sig till likasinnade. Det handlar inte om något livsfarligt, det handlar om kärlek. och den kommer som sagt i olika former.

För att återknyta till rubriken så får ni en dagsfärsk lista på saker jag stört mig på de senaste dagarna.

Snedvinklingen av Glenn Hysén- självklart vill de skandalkåta medierna plocka fram något smaskigt i samband med ovanstående Pride-tema. En man klämde Glenn Hysén mellan benen, Glenn Hysén lappade till honom. Nej mina vänner- detta är inget hatbrott med homofoba tendenser i stil med dem jag beskrev här ovan. Detta är bara en sund reaktion mot någon som går över gränsen. I våras var jag på klubb med några av boyfriendens vänner i Karlskrona. Plötsligt kom en man fram till mig på dansgolvet, klämde mig HÅRT mellan benen och gick därifrån. Hade jag inte blivit så chockad hade jag gjort som Glenn och klappat till honom. En sådan handling går nämligen över gränsen till sexuella trakasserier i min värld. Jag återfann dock fattningen, blev förbannad och fick honom utslängd.

Ann Söderlunds försvarstal till Kersitn Thorvall i Metro- I sin krönika skriver Ann så här "...Eller i värsta fall bli kallad litterär knull-kärring bakom ryggen som Kerstin Thorvall. Hennes brott? Hon erkänner att hon hellre knullar än knypplar, trots att hon är över 65 och inte har en kuk mellan benen som Ulf Lundell" Nej du Ann, riktigt så enkelt är det inte! Kerstin har i sina böcker berättat att hon som gammal dam brukar åka till Afrika och köpa sex av unga män. För detta har hon fått en massa hyllningar i stil med "vad skönt att en kvinna tar för sig" Undrar om man hade skrivit samma sak om det hade gällt en man idag? I mina ögon är hon en torsk och inte en sexuellt livsbejakande kvinna i sina bästa år som Ann Söderlund verkar tro.

Sportkommentatorer som spelar Allan.- Det enda som är nästan lika irriterande som en dålig match är en dålig kommenatator. I kvällens match var det ett ljushuvud (vet inte vem av herrarna) som fällde följande kommentar i slutet av första halvlek när Blåvitt spelade rätt uselt "Detta är alltså en match mellan ett Allsvenskt lag och ett Superettanlag vi bevittnar. Superettanlaget är de i gula tröjor" Haha, jättelustigt! Idiot.
Därmed avslutar jag ett maratonlångt inlägg i gammal god becka-anda. Godnatt folks!

Så nära kan ingen gå...

Apropå bilden ovan; en kompis hade tydligen lyckats fånga mig på bild utan min vetskap när det vankades galej för ett par månader sedan. En rolig bild där jag ser lagom dryg ut...Intressant att mina ögon alltid lyckas bli röda på bild. Måste bero på min glödande passion för både det ena och det andra.

Så, nu över till viktigare saker... ALLSVENSKAN! Det är skrämmande jämt i år. Vet inte om det beror på att lagen blivit bättre överlag, eller det faktum att Allsvenskan är en av Europas sämsta ligor (tyvärr) där alla talanger sticker utomlands och inget lag sticker ut. Man får perspektiv på det hela när man tänker på att IFK Göteborg hade varit i ensam serieledning vid vinst, men nu i stället hamnade på en deprimernade sjätteplacering. Det är skrämmande jämnt och mycket står på spel i varje match. Kommer vi få se en säsongsavslutning där topplagen placerar sig lika och allsvenskan avgörs på målskillnad? Låt oss inte hoppas det. Jag tror verkligen på Stefan Rehns spelidé som så smått har börjat visa sig i killarnas passningsspel och lite mer offensiva kvalitéter.
Matchen igår; Jag, pojkvännen och brorsan bevittnade spektaklet på O'Learys, ackompanjerade av fet amerikansk mat och Heineken. Vi bjöds först på en spännande första halvlek, spelet fanns där och vår egen Allsvenska skyttekung Marcus Berg fick till ett snyggt skott i kassen. Som den olycksfågel jag är kände jag glädjen blandas med oro och utbrast "Oh nej, inte ett tidigt ledningsmål, det brukar betyda att Blåvitt ger bort resten av matchen till motståndarna". Jag hoppades givetvis att jag skulle ha fel och först såg det ut som om grabbarna skulle hänga kvar. de kämpade fint i offensiven och Bengan var i högform. I andra halvlek blev det dock inte många rätt och det enda som lyste upp var när Ölme kom in så vi fick roa oss med vadslagning om hur många minuter det skulle ta innan domaren visade honom kortet. Något kort blev det inte, men däremot en svidande förlust där matchens sista tjugo var ren ångest då vi bad om ett par värdiga avslut (nej jag snackar inte begravningar). Det finns inget värre än att se sitt kära lag tappa sitt överläge på det sättet. Jag har dessutom fått ett nytt namn att frukta; Andrej Komac. Har inte riktigt upptäckt honom innan men killen är ju livsfarlig! Han är snabb, teknisk och springer på allt.


Till sist ett litet inpass om EM-kvalet; det är roligt att vara svensk fotbollssupporter just nu. Elmander har äntligen fått den speltid han förtjänar, har länge tyckt att han är underskattad, och debaclet mot Island var ju en fröjd att skåda. Särskilt Allbäcks humormål som tål att ses om och om igen. Jag hatar dock att erkänna att Grin-Olle Svensson är i högform just nu. Inte ens när han gör mål för Sverige kan jag glädjas riktigt eftersom jag stör mig så kollossalt på honom. Hans irriterande segergest efter målet, ni vet den när han viftade med pekfingret och såg ut som en busig skolpojke gav mig gåshud. Och det menar jag inte på ett positivt sätt. Dessutom slås man av den oroande tanken att han skulle kunna ta Elfsborg till Lennart Johanssons pokal igen. Usch.

Öppet brev till Barabens ledning, skribenter och läsare

Som mina läsare vet har jag sen 2005 varit en av skribenterna på Nordens största supporterblogg "Bara Ben På Glenn Hysén". Nu slutar jag och här kommer ett öppet brev med en förklaring som publiceras på flera ställen samtidigt.

Kära läsare och skribenter!

Under mer än två år har baraben.com och dess forum vuxit så det knakar och är nu den största supporterbloggen i Sverige. Men de som en gång startade som ett sätt att granska, hylla och älska Blåvitt har nu utvecklats till något annat. Det har blivit en organisation för ett gäng kompisar där allmän diskussion och ömsesidig respekt för varandra inte får plats.

Att vara en del i Bara Ben innebär inte att man får lov att diskutera och tycka fritt och samtidigt bli bemött med respekt av andra. Det innebär raka motsatsen. Vi som står undertecknade under detta brev, har försökt diskutera vad de är vi egentligen publicerar på bloggen i det interna forumet vid flertalet gånger. Men istället för att ha en respektfull diskussion har vi översköljts med verbala attacker från Bara Bens ledning. Våra åsikter har inte diskuterats – istället har de hånats och blivit spottade på. Och detta brev är vårt sätt att sätta stopp för detta.

Flertalet gånger har det publicerats mer eller mindre smaklösa bilder på bloggen. Vi tycker det är en sak att driva med enskilda spelare, supportergrupper och så vidare. Men i sin önskan att driva med andra människor skall man inte använda sig av sexism eller driva med utvecklingsstörda. Bilderna vi talar om är bland annat bilden på AIK-supportern med Downs Syndrom och bilden med GAIS- och Blåvittjejer sida vid sida, där den blåvita är mer eller mindre avklädd. Det vi har ställt oss frågande till är huruvida detta har någon relevans alls för bloggen och framförallt vad det har för koppling till Blåvitt. Men som ni kanske har förstått talade vi för döva öron.

Vi alla blev en del av Bara Ben för att vi älskar Blåvitt, och för att vi har ett engagemang. Men vi är också människor med principer och åsikter. Och vi tänker inte vara del i en organisation där vi och våra åsikter inte ens kan respekteras i en allmän diskussion.
Därför har samtliga undertecknade valt att sluta som skribenter. Istället ser vi fram emot en säsong med framgÂngar för Blåvitt, på plan och vid sidan av. Och när säsongen är slut kanske vi alla står och sjunger ”SM-Guld, SM-Guld…”.

Med vänliga hälsningar
Jolly
Becka
Kjellén
Larz

Deprimerad och sjuk- men smal, vilket ideal...

För några dagar sedan skrev jag om att jag fotats och intervjuats för den blåvita tidningen "4 4 2". Artikeln var inte med i tidningen sen så jag tänkte att de väl bara hade skrotat den.
Så döm om min förvåning när min bror ringer och säger "vad kul med artikeln!" "Vilken då?" frågar jag förvirrat. "Ja den som har gått ut till alla hushåll i Göteborg förstås!" blir svaret. Haha, det hade jag inte räknat med.
Själv har jag inte fått denna bilaga eftersom jag har "Nej tack till reklam" på min dörr. Bilden här ovan togs i samband med intervjun. Jag vet inte om det var den de använde eftersom jag som sagt inte har tidningen.
Jaja, nog om detta. Nu vill jag återknyta till det här inläggets rubrik. Det ska handla om Atkins, årtusendets mest idiotiska diet. I det här inlägget skrev jag om det vansinniga faktum att svenska kvinnor i snitt bantar i över trettio år av sitt liv. Vilket slöseri! Tänk så mycket roligare de kunde ha haft under de åren. Jag hatar verkligen uttrycket "att synda" när man unnar sig något gott. Kvinnor säger alltid att de syndar så fort de unnar sig en liten chokladbit. Syndar mot vem då egentligen? Mot vilken lag, mot vilken regel, mot vilken Gud? Njut av livet för fan. Sen säger det väl sig självt att det inte är sunt att hela tiden sitta stilla på sin röv och dricka tio liter läsk om dagen, men steget därifrån till vansinniga dieter som Atkins är låååångt. Atkins diet går i korta drag ut på att man äter kött, mättat fett och ägg, samt undviker frukt, grönt, pasta, ris, potatis och bröd. Med andra ord undviker man kolhydrater. Att det är idiotiskt kan väl till och med ett barn räkna ut eftersom kolhydrater är kroppens och hjärnans bränsle. I en stor studie som gjorts på 42000 kvinnor i Uppsala upptäcktes det att personer som gick på sådana här kolhydratfattiga dieter löpte stor risk att dö i förtid i cancer och hjärt-kärlssjukdomar. Grundaren av dieten, Robert Atkins, fick själv hjärtproblem och njursvikt. Njurproblem är typiskt för dem som äter för mycket protein, och hjärtproblem är ofta relaterade till för högt intag av animaliskt mättat fett och för lågt intag av frukt och grönsaker. Robert Atkins dog, sjuttio år gammal, efter att ha halkat på en isfläck.
Kännetecknande för dem som går på Atkins är att de stinker aceton, i den här artikeln får ni förklaringen på varför.
I senaste numret av tidningen Tove finns artikeln "Bantar du dig sjuk?". Där står det att dieter som Atkins kan leda till "humörsvängningar och kortare depressioner".
Summan av karedemumman är alltså att Atkins leder till stinkande andedräkt, depressioner och för tidig död. Trots detta fortsätter både kändisar och vanligt folk att hoppa på denna vansinniga diet. Vad fan har ni för nytta av att vara smala om ni stinker, är deprimerade och rentav dör för tidigt? VAKNA UPP!

Vad tror DU på?

Jag gjorde ett test som skulle visa på vilken religion som ligger mig närmast, och vilken som är mig mest främmande. Skulle vara intressant att höra vilket resultat ni andra får om ni gör testet, det går snabbt och lätt att fylla i. Rapportera till mig! Här kommer mitt resultat:

You scored as agnosticism. You are an agnostic. Though it is generally taken that agnostics neither believe nor disbelieve in God, it is possible to be a theist or atheist in addition to an agnostic. Agnostics don't believe it is possible to prove the existence of God (nor lack thereof). Agnosticism is a philosophy that God's existence cannot be proven. Some say it is possible to be agnostic and follow a religion; however, one cannot be a devout believer if he or she does not truly believe. agnosticism 88% Buddhism 63% atheism 46% Hinduism 42% Paganism 38% Satanism 38% Judaism 29% Islam 25% Christianity 17% Which religion is the right one for you? (new version) created with QuizFarm.com

The roof is on fire

DAGENS:

Vem har sagt att man måste återfödas för att drabbas av karma:
"Tio döda vid brand på rysk sexklubb" Vissa får sin skärseld redan på jorden, tänkte jag elakt när jag läste den här nyheten. Nu slipper ni återfödas som prostituerade för att sona vad ni gjort, era äckliga kvinnoutnyttjande sexköpare.


Skratt som fastnade i halsen: Det är inte säkert att det var torskarna som strök med. Flera av dem som dog var kanske prostituerade kvinnor som hade gått ner sig pga narkotikamissbruk eller liknande. Kanske hade de små barn att försörja hemma? Vilka hemska karmiska straff kommer att drabba MIG i nästa liv efter att ha tänkt så hemska tankar som "det var väl kul att tio människor dog". Jag gissar att det inte är god karma att känna sådan skadeglädje. Kanske blir mitt straff att sitta fastspänd med uppspärrade ögon på Cloockwork Orange-aktigt vis och bevittna den ena "Stefan och Krister"-revyn efter den andra. Ett öde värre än döden helt klart.

Men vänta lite nu...: Tror jag ens på karma och reinkarnation över huvud taget?

Positiva: Det verkar ha lossnat för Sella! Han sätter mål efter mål och skiner starkare än vårsolen.
I helgen gjorde han både 2-0-målet och 3-0-målet i helgen 4-0-match mot norska Ålesund, vilket osökt får mig att tänka på den smått klassiska rubriken "IJEHN och IJEHN och IJEHN och IJEHN och IJEHN" Från när Peter Ijeh satte fem baljor i en Svenska Cupen-match 2005.

Hur ska detta gå: IFK;s medlemstidning "4 4 2" fotade och intervjuade mig förra veckan. Syftet var dels att locka fler kvinnor och familjer till matcherna, dels att skapa lite hets inför hemmamatchen mot AIK.Återstår att se om jag blir en bra dragkrok, kanske kommer jag att lyckas skrämma bort hälften av publiken i stället.

Jetlag: Klockorna ställdes som bekant fram natten till söndag. Nu när väckarklockan ringer klockan sex är min hjärna inställd på att klockan fortfarande bara är fem. Jag och barnen vandrade runt som zombies imorse.

Men det var ju inte så här det skulle bli: Som mina trogna läsare vet slutade jag snusa vid nyår. Det blev inte roligt, vare sig för mig eller min omgivning. Jag har blivit deppig, lättirriterad och fem kilo större (ingen katastrof på ett spinko som jag i och för sig). Nu har jag börjat röka i stället, visserligen bara ca fem ciggaretter i veckan, men ändå. Jag hävdar dock bestämt att jag röker dessa ciggaretter i medicinskt syfte. Nu blir både jag och min omgivning gladare.

Dags att stanna upp!

Det här borde väl vara en riktig tankeställare. Artikeln knöt an till ett ämne jag diskuterat med flera personer det senaste; kvinnors skuldtyngda förhållande till ätande. Så tjejer, säg nu efter tant becka i kör "Vi har rätt att njuta av mat!"

Lidande, maktlöshet och engagemang

Krig, svält, katastrofer- dagligen översköljs vi med bilder av lidande. Och vi blir upprörda, förfärade och i många fall engagerade. I vårt land är det t.ex. många som engagerar sig i djurrätt och kvinnokamp. Men ibland blir det för mycket, vi matas med så mycket elände så att vi till slut stänger av vår empati. Det finns dock vissa typer av lidande som vi har svårt att värja oss emot, saker som går rätt in i hjärtat och får hela allmänheten att uppröras. Dokumentärerna om de rumänska barnhemsbarnen, för ett antal år sedan, är exempel på sånt som upprört en hel värld. Risken är dock stor att man drabbas av en sorg så stor att den förvändlas till maktlöshet och ångest.
Förra veckan sände programmet "Insider" på TV3 sitt hundrade avsnitt. Detta firade man genom att visa flera olika inslag från de avsnitt som berört och upprört folk allra mest. Ett av dessa inslag drabbade mig extra hårt, nämligen inslaget om svenska pedofiler. Det finns nog inget som väcker så mycket avsky hos folk som när barn blir utsatta för sexuella övergrepp! Dessa oskyddade små varelser rycks abrupt ur sin barndom och får sår för livet. I inslaget utgav sig en reporter för att vara hallick. Dessutom gick man ut på vissa kontaktsiter och skapade två falska användare; en tolvårig pojke och en tolvårig flicka. Tyvärr fanns det många som hörde av sig för att få sexuella kontakter med barn. När den så kallade hallicken ringde upp männen, så lovade han dem att förmedla sexkontakter med barn, och han bad dem beskriva vad de helst ville göra med barnen. Den absolut vidrigaste, sjukaste mannen sa att han ville "Köra ner k***n i halsen på dem, spräcka dem och se blodet spruta. Blodet är så vackert" Själv satt jag i soffan och vred mig av illamående...Sen stämde reportern träff med dem på olika platser. De var helt "vanliga män". En var en kille på 28 år som dök upp i tron att han skulle få ha sex med en tolvårig flicka. Denna kille såg ut som vem som helst av mina kompisar, det syns ju trots allt inte utanpå att man är pedofil. En annan av männen var en högt uppsatt politiker i Stockholms stad. Han var femtio år gammal och hade fru och barn och kom till platsen för att få ha sex med en liten pojke. När männen fick veta att hallicken i själva verket var reporter och att de var med på tv reagerade de på alla möjliga sätt. Politikern föll ner på knä och grät, den 28-åriga killen förnekade att han tänkt ha sex med flickan, en man erkände att han ibland reflekterade över att han utsatte dessa barn för lidande. En man utbrast "Mitt liv är förstört!" och stormade därifrån. Efter detta tv-program har jag mått riktigt dåligt, jag har knappt kunnat sova och orden från den sjuka mannen, som ville spräcka barnen och se dem blöda, har oavbrutet ringt i mina öron. Jag har våndats över tanken på att mina två underbara barn tvingas växa upp i en värld som stundtals är så oerhört sjuk. Jag vet att de i framtiden kommer att använda sig av internet och att de där riskerar att bli lurade på alla möjliga sätt. Denna vetskap gör grymt ont!
Jag tor att många av er som läser här är som jag; ni blir chockade och förtvivlade när ni möts av exempel på ondska och mänskligt lidande. Men lyssna nu: Du hjälper inte ett enda barn genom att sitta framför din tv och gråta och känna dig förtvivlad!
Vi måste vända denna maktlöshet och fasa till något konstruktivt, till äkta engagemang! Det är tydligt att internet är en av de stora bovarna i dramat. Jag är övertygad om att många med pedofil läggning lider av detta och skulle kunna låta bli att utöva sin "läggning" om det inte vore så enkelt. Det är bara att klicka sig in på vilken porrsida som helst så hittar man snabbt länkar till sidor med riktigt unga flickor och pojkar. Dessutom kan man lätt knyta kontakter med andra pedofiler och "nätverka". Det blir som att ställa en spritflaska framför en alkoholist; frestelsen blir för stor. Därför är även de s.k. "vanliga" porrsidorna livsfarliga. Jag vet att det är jättesvårt att få bort porren från internet, men en början vore ju i alla fall att förbjuda porr på nätet, så att sidorna kan stängas ner när de dyker upp. Jag tycker också att gränsen är vag när det gäller vad som är "för ungt". Bara för att man blir myndig när man är 18 blir man inte automatiskt vuxen. En naiv artonåring förstår knappast vidden av vad hon (eller han) gör när hon viker ut sig. Det finns många exempel på folk som vikt ut sig när de varit i den åldern, men som ångrat sig djupt några år senare. Plötsligt går det upp för dem att dessa bilder aldrig kommer försvinna, att de är märkta för livet, och att det finns människor gamla nog att vara deras farfar som sitter och tillfredsställer sig till dessa bilder. Därför tycker jag inte att det borde vara lagligt att vika ut sig när man är så ung, en tjugoårsgräns vore ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att vi är många som vill verka för framtida regeländringar!
En sak som du kan göra redan idag
är att stötta alla de eldsjälar som kämpar för att få bort barnen från prostution och porr, och skydda dem från övergrepp. Du kan bli aktiv medlem eller kanske skänka en slant, ett litet bidrag är bättre än inget bidrag alls! Nu vill jag tipsa om lite sidor ni kan gå in på för att ta reda på hur ni kan hjälpa till:

ECPAT Sverige verkar för att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel.

BRIS är en svensk organisation som verkar för barnens rätt i samhället. De jobbar mycket med att stötta barn som varit utsatta för sexuella övergrepp.

Det finns även en sida som har samlat olika organisationer och adresser som arbetar för att få bort barnporren. Där kan du få reda på vem du ska kontakta om du vill anmäla att du upptäckt en sida på nätet som har barnporr. Du kan även komma i kontakt med polisen. Den sidan hittar du här

Om någon av er som läser detta själv är pedofil vill jag uppmana dig att söka hjälp. Låt inte barn lida på grund av din läggning! Jag är som sagt övertygad om att många pedofiler lider av sin läggning, och inget hellre vill än att bli fria från den. Många av dem har själva blivit utsatta för övergrepp. Kontakta Mansjouren i din kommun för att få reda på vart du kan vända dig för att få hjälp.

Jag hoppas att min lilla text har lyckats att inspirera fler där ute till att engagera sig. Jag vill även uppmana alla andra bloggare att länka till de organisationer jag nämnt här ovan.

Grattis på födelsedagen!

Har just stött på något riktigt läskigt! Sidan heter birthday.se och där kan man kolla upp när folk fyller år. Jag testade att skriva in mitt eget för- och efternamn, inget annat, och voilá upp poppade en liten lista. Överst på denna lista stod information om mig! Mitt mellannamn, födelsedatum, stjärntecken, vilken ort jag bor på och så vidare. Obehagligt värre. Många tycker säkert detta är en kul grej, jag är inte en av dem. Får bara rysningar av obehag.
Nu tänker ni väl att man redan kan hitta rätt mycket info på hitta.se och eniro, men det finns en stor och viktig skillnad. På dessa två siter kan du inte hitta folks födelsedatum och inte heller personer med hemligt nummer.Det tycker jag är bra!
Jag provade att söka efter personer med hemligt nummer på birthday-siten, givetvis personer som inte är hemliga för mig, inga problem! Ort, mellannamn och födelsedatum kom upp direkt. Illa! Jag tycker att man kränker folks integritet med den här sidan, att de inskränker rätten att själv välja vilken information om en själv man vill ska vara tillgänglig. Döm själva. Vad tycker ni?

Karens, karens, karens, kareeeens (melodi "Jolene")

Yes folks, nu blir det politik. Flera utmärkta bloggare, läs gärna barajagjohanna och Mitt liv i utlandet, har bloggat om politik det senaste och nu är det dags för mig att ta bladet från munnen!
Jag minns när borgarna senast vann valet. Jag minns också hur knäckt jag blev.
Det var 1993 och på den tiden var jag extremröd. Min värld var helt svartvit och jag köpte hela konceptet rakt av. Revolution var svaret och jag skulle aldrig kompromissa med mina ideal. Sedan dess har jag hunnit omvärdera mycket av det som jag stod för då; t.ex. bor jag ju i hus, lever Svensson-liv med två barn och sparar precis som de flesta andra i fonder. Men de humanistiska/socialistiska värderingarna har jag kvar; man sparkar inte på den som ligger ner, visar solidaritet mot sin omvärld, och betlar skatt för att alla ska ha samma rätt till sjukvård, skola och dagis. jag befinner mig fortfarande på vänsterskalan, men inte alls lika långt ut som då.
Varför röstade jag inte borgerligt? Jo, för att jag inte vill ha ett kallt "sköt dig själv och skit i andra"-klimat, där ingen vill vara med och betala för allas välfärd utan allt ska bara handla om en själv. Jag vill inte ha ett Sverige där vi säljer ut sjukvården, sänker de arbetslösas A-kassa och framförallt vill jag INTE ha fler karensdagar! Förra gången vi hade en Moderat regering i Sverige infördes karensdagen och den stannade sedan kvar när vi åter fick vänsterstyre. Den här gången talar det borgerliga blocket om två eller rentav TRE karensdagar.
Låt mig peka på en tydlig konsekvens av detta: Sedan karensdagen infördes har ett massivt missbruk av "Vård av barn"-dagar brett ut sig. Anledningen är att om du stannar hemma på grund av VAB infaller ingen karensdag utan du får betalt från första dagen du är hemma. Det har talats om fusk för ca 150 miljoner per år. Varför är folk så upprörda och förvånade? Tror ni att ensamstående föräldrar som ska försörja sig och tre barn har råd att stanna hemma när de är sjuka om karensdagen då gör att de förlorar en dags lön? Ska de släpa sig till jobbet dödssjuka för att sedan bli så utbrända att de blir förtidspensionerade? Nä, för många har lösningen tyvärr varit att fylla i en VAB-blankett...Jag pratade nyligen med en ensamstående pappa som blev väldigt lättad när hans dotter blev för sjuk för att gå till skolan eftersom han som egentligen var jättesjuk i halsfluss hade jobbat ändå pga karensdagen men nu kunde vara hemma med sin dotter och VABBA. Vad tror ni blir följden om vi nu får tre karensdagar?
Nu har Föräkringskasan i alla fall granskat fusket och upptäckt att i tusentals fall där man anmält vård av barn har barnet varit friskt och gått i skolan. Nu kommer folk inte att våga fuska längre eftersom de kan bli upptäckta och bli ersättningsskyldiga...eller? Knappast, jag tror snarare att dessa desperata föräldrar kommer tvinga helt friska barn att stanna hemma från skolan för att fusket inte ska upptäckas. Dessa barns skolgång kommer givetvis bli lidande, dessutom lär de sig att man får lura staten. Karensdagssystemet är alltså ett system som bäddar för ett utbrett bidragsfusk bland dem som inte har råd att vara sjuka. Smart Reinfeldt!

Vad är kärlek?

Det finns inte en människa på denna jord som inte någon gång har grubblat över vad kärlek är. Är det en känsla? Ett löfte? En biologisk mekanism nedlagd i människan för artens fortlevnad? En konstruktion?
Och hur vet man att man älskar någon? Det sägs att det är som med värkar; när man är gravid grubblar man mycket på hur man ska veta när förlossningen börjar. Många åker in till BB flera gånger för att de är osäkra på om förlossningen verkligen satt igång, om det är födslovärkar man känner osv. Men när barnet väl vill komma ut finns ingen tvekan, man känner direkt att "Oj (Aj!) nu är det på riktigt" Samma sak ska det tydligen vara med kärlek, när man verkligen älskar någon så VET man och behöver inte grubbla. Sedan kan känslorna givetvis åka upp och ner, men grunden finns där.
Ibland tänker jag att kärlek är det finaste och bästa som finns. Det är en värme i bröstet, pirr i magen, trygghet, glädje, samhörighetskänsla, vetskapen om att "Den här människan vill jag vakna upp bredvid varje dag under resten av mitt liv" Det är känslan av att "det här är min bästa vän och själsfrände"
Men andra gånger tänker jag att kärlek är att se genom fingrarna med irritationsmoment, inse att ingen är perfekt, att välja att bita ihop och stå ut. Att tänka att jag faktiskt valt den andre och ge honom/henne utrymme och villkorlös acceptans trots att jag egentligen är sårad och arg som ett bi.
För mig är nog kärlek alla de saker jag räknat upp, bra dagar avlöses av sämre dagar, men känslan av att "Det är vi mot världen" måste finnas kvar i både med- och motgång.
Nu vill jag gärna höra era tankar om kärlek! Tycker du att jag är helt fel ute med mina teorier om kärlek? När förstod du att du älskade din partner? Tycker du ibland att kärlek gör för ont? Har du valt att leva ensam? Exakt vad är kärlek för dig? Så kom igen och bomba mig med kommentarer!