Hey stranger, I want you to catch me like a cold.

Förändringens vindar blåser hårt känner jag. Den här hösten har jag t.ex. bytt snussort två gånger, bara en sån sak! Trodde aldrig jag skulle släppa G****** R***! (här på "Bollen Är Rund" gör vi ingen smygreklam). Att byta snussort är svårare än att byta kärleksobjekt i min värld...Men nu har det hänt!

Hade en massa roliga fotbollsrelaterade saker att blogga om, men är inne på nionde dagen nu med något skitvirus på lungorna,(på bättringsvägen dock), så jag nöjer mig med att konstatera att medan de flesta av oss ser snällare och snällare ut med åren, blir Daniel Majstorovic alltmer killen man aldrig skulle våga ta hem och visa upp för föräldrarna, Sebastian Larsson växer och växer i sin roll i landslaget och att Drugges plats i frysboxen är väntad, men Adams och Bjarnas desto mer svårbegripliga.

Mitt musikintresse har bytt karaktär genom åren. I tonåren var konvolutet halva grejen, jag lusläste texterna, tragglade dem tills jag kunde dem utantill, köpte rare utgåvor på gul vinyl och bildskivor. Sen följde några år då det räckte med att musiken kändes i kroppen, få mig att dansa så blir jag glad liksom.
Men nu drunknar jag i texterna igen! En liten fras, en symbolik som träffar hjärtat, det är ändå the shit. Soundgarden var alltid mästarna av skruvade texter, och med deras musikalitet och Cornells röst som ju är av guld, då kan det inte bli fel. Därför bjuder jag er på den textade versionen av den här:



So long sweeties!