Losing is for losers

Gaaaaah jag är så KASS på att uppdatera nuförtiden! Saken är den att jag har hur mycket material och bilder som helst som ligger och guppar i arkivet, men just det att det är så mycket gör det ännu svårare att komma igång...
Jag får göra som många andra bloggare och släppa loss lite i taget. Jag har ju haft för vana att skriva maratonlånga inlägg (med bloggmått mätt) men nu får ni en godbit i taget tills jag är tillbaka i gammal god bloggform.
Ikväll tog jag ut min dotter på en liten dejt. Vi började med att gå på kafé och spela kort. Jag är en erkänt dålig förlorare, även när jag spelar med barn, och visade mina sämsta sidor. Jag surade när jag låg under och pikade henne när det var jag som ledde. Sådant går väl i arv och hon är inte heller nöjd med att förlora...Men precis som jag gjorde när jag var barn höll hon masken och låtsades att det inte gjorde henne något att jag vann. Med uttråkad röst sa hon "Det gör inget om jag förlorar, det är ju bara ett spel". Sedan fick hon en road "full-i-fan"-glimt i ögat och la till "Det gör heller inget om IFK förlorar, det är ju bara ett spel". Orden uttalades med den busiga underton som används när ett barn säger något som de vet betraktas som dödssynd i föräldrarnas ögon. Hon fick dock behålla både fikat och veckopengen, för jag vet ju att när vi står där på Ullevi och Blåvitt ligger under- då är hon lika förbannad som jag.