Familjeläktare is da shit

Man går igenom faser. Först vill man inget hellre än att verka vuxen (läs 12-16 år). Sedan kommer en period då man vägrar bli vuxen (läs 17-25). Därpå följer perioden då man tycker det är kul att leka vuxen, fast med ironi, det är den självsäkra fasen. Efter det följer den långa (resten av livet kanske) osäkra fasen då man hela tiden ifrågasätter sig själv. Man undrar, är jag verkligen så här vuxen av en ironisk anledning, eller har jag på allvar blivit gammal och bekväm? Man tvingas erkänna att man börjat gilla sitt Svenssonliv med villa, trädgård och jobb. Själv har jag dragit gränsen vid familjeläktare, bortsett från en enda gång då jag mer eller mindre blev tvingad att sitta där. Självklart ska jag stå i klacken tills jag dör!
Igår släppte jag garden. Jag tog med mig barnen och deras kompis och körde hela kitet; hoppborg, ansiktsmålning, krama lejonet Leo (dessa grejor stod givetvis barnen för, jag har inte tappat greppet helt- än) och till slut slank vi in på familjeläktaren. Sjukt billigt förresten; jag och tre ungar gick loss på 270 spänn.

Dagen började annars mindre trevligt; hela lördagen hade tillbringats på Axess-akuten då dottern blivit så svårt allergisk att hon inte längre kunde fungera normalt. Hon orkade inte spela fotboll, hon kunde inte vistas utomhus, hon kunde inte gå på fritids, hon kunde inte sova- hon var ett vrak. Hon fick starka tabletter och kortisonspray samt recept på en kortisonspruta. På söndagen fick vi gå tillbaka till Axess för att hon skulle få sprutan. Först mådde hon bra, vi strosade runt på stan och satt och käkade glass och lapade sol i Vasaparken.

Under matchen började tyvärr biverkningarna kicka in, hon blev yr, kände sig konstig och låg i min famn. Tack och lov gick det över under kvällen.
Matchen ja; sjukt spännande var det! Jag är inte den första att skriva det, men en match mellan Kalmar och IFK Göteborg innehållande fem mål trodde man knappt att man skulle få se under sin livstid. Var inställd på det gamla vanliga 0-0 eller 1-1 som brukar vara standardresultatet mellan dessa två. Blåvitt har varit kända för att vinna sina matcher i defensiven med få gjorda och få insläppta mål. I år har vi många lag som släppt in färre mål än vi, men vi har också gjort flest mål- av ALLA. Tacka Rehn och company samt vårt unga garde för det!
Och Walle! Som man väntat på att killen ska få chansen från start, igår fick han äntligen det och det var upp till bevis. Det är en underdrift att säga att han knappast gjorde någon besviken. Nu vet vi att han håller i 90 minuter och att han levererar. Gött!