Vad är kärlek?

Det finns inte en människa på denna jord som inte någon gång har grubblat över vad kärlek är. Är det en känsla? Ett löfte? En biologisk mekanism nedlagd i människan för artens fortlevnad? En konstruktion?
Och hur vet man att man älskar någon? Det sägs att det är som med värkar; när man är gravid grubblar man mycket på hur man ska veta när förlossningen börjar. Många åker in till BB flera gånger för att de är osäkra på om förlossningen verkligen satt igång, om det är födslovärkar man känner osv. Men när barnet väl vill komma ut finns ingen tvekan, man känner direkt att "Oj (Aj!) nu är det på riktigt" Samma sak ska det tydligen vara med kärlek, när man verkligen älskar någon så VET man och behöver inte grubbla. Sedan kan känslorna givetvis åka upp och ner, men grunden finns där.
Ibland tänker jag att kärlek är det finaste och bästa som finns. Det är en värme i bröstet, pirr i magen, trygghet, glädje, samhörighetskänsla, vetskapen om att "Den här människan vill jag vakna upp bredvid varje dag under resten av mitt liv" Det är känslan av att "det här är min bästa vän och själsfrände"
Men andra gånger tänker jag att kärlek är att se genom fingrarna med irritationsmoment, inse att ingen är perfekt, att välja att bita ihop och stå ut. Att tänka att jag faktiskt valt den andre och ge honom/henne utrymme och villkorlös acceptans trots att jag egentligen är sårad och arg som ett bi.
För mig är nog kärlek alla de saker jag räknat upp, bra dagar avlöses av sämre dagar, men känslan av att "Det är vi mot världen" måste finnas kvar i både med- och motgång.
Nu vill jag gärna höra era tankar om kärlek! Tycker du att jag är helt fel ute med mina teorier om kärlek? När förstod du att du älskade din partner? Tycker du ibland att kärlek gör för ont? Har du valt att leva ensam? Exakt vad är kärlek för dig? Så kom igen och bomba mig med kommentarer!