
Jag tror att jag helt klart börjar närma mig topp tre globalt när det gäller dålig uppdatering. "Mest aktiva bloggare" finns det väl många som slåss om att vara, jag kämpar på med titeln "mest inaktiva" i stället...
Skämt åsido så är det rätt tråkigt att jag inte lyckas hitta tid och engagemang nuförtiden för det har drabbat den här bloggen rätt hårt. Jag har gått från ett par hundra unika läsare per dag till kanske tjugo-trettio. Jag anklagar ingen- vem orkar gå in på en blogg där det aldrig kommer upp några nya texter. Förutom
Studiomannen då som skrev i en kommentar att han var glad över att det fanns en blogg som uppdaterades så sällan så att han hann med att läsa den...Hans blogg har legat nere ett tag med nu, men enbart pga av hans bredbandsstrul, den återkommer snart. Och som ni vet är den ju en av mina favoriter.

Detta känns
otroligt långt borta nu när vintern verkar ha bestämt sig för att börja om varannan dag. Bilden togs på Kap Verde i november, och jag har ju fått påtryckningar från många håll att göra en reserapport på bloggen. Den kommer! Jag vet bara inte exakt när....

Ni har väl förresten inte missat en av världens bästa liveakter
Kaizers Orchestra? Sista fredagen i mars bevittnade jag detta norska mirakel för tredje gången, på Trädgår'n, och som vanligt gjorde de mig inte besviken. De spelar alltså balkanrock- på norska- vilket live inefattar pyro, gasmasker, tramporglar m.m. Otroligt häftigt så missa inte!

Detta måste ju bara vara den absolut tuffaste bilden någonsin! Den promotar The Hellacopters senaste album som släpps i dagarna. Sorgligt nog är det också deras allra sista, extra sorgligt med tanke på att de är ett av få band som har lyckats hålla samma höga kvalité hela tiden. Jag har självklart både förhandsbokat skivan samt köpt biljett till deras avskedsspelning på
Where the action is i Stockholm i juni. Det betyder att mina fyra största artister; Soundgarden, At the gates (som dock ska reunionspela på Sweden Rock), The Latin Kings och The Hellacopters, alla har gått i graven. Sorgligt värre, men som jag brukar säga; alla genier har vett att lägga av i tid, innan de hinner bli dåliga/patetiska.

Som utlovat tog jag mig ner till fiendeland i måndags. Resesällskap var
Ingbritt-gubbarna. Och om någon av er därute mot all förmodan trodde något annat så kan jag meddela att de är absolut inte kloka, så bättre resesällskap får man leta efter!
Som sagt är Allsvenskan igång och Blåvitts spel i Malmö bådade förutom de första tjugo minuterna inte särskilt gott. Jag har dock blivit lungnad av ett par faktum:
1:
Kim Christensen Ja tack! Blåvitt lyckades ro hem en stabil målvakt i sista sekund. Man kan väl lugnt säga att han räddade vår heder i Malmö. Lite trist för Dahlin, men hans chans kommer.
2: Kvalitén på de övriga lagens spel. ALLA de Allsvenska lagen verkar hyfsat ringrostiga så här i början av säsongen. Såg Dif- Malmö på fyran igår och det var helt klart mer kamp än spel. Hur har det stått till med försäsongsträningen egentligen? Jag är dock övertygad om att det kommer ta sig och IFK Göteborg är med i kampen om Guldet i år igen.
Själv har jag legat däckad i magsjuka hela helgen och visionen om att ta sig in och kolla hemmapremiären mot Örebro idag ter sig allt mer orimlig. Jag har proppat i mig diverse skumma hälsokostpreparat och Resorb, vill ju
INTE missa detta för allt i världen! Men jag är fortfarande helt darrig så vi får se.
Så- FRAMÅT BLÅVITT! Örebro bör vi ta lätt som en plätt, inga jävla takter a la Assyriska-05 på hemmaplan. (Ryser fortfarande av skam när jag minns denna match)
Vi är, och ska förbli, Svenska Mästare!
Labels: bloggande, fotboll, foton, IFK Göteborg, musik, resor, The Hellacopters