Sådärja!
Jag har tidigare berättat om min kamp för att bli nikotinfri här.Från början var det ciggaretter som var min drog; som trettonåring gick jag runt och kände mig cool med en giftpinne mellan läpparna. Efter många misslyckade försök att sluta lyckades jag till slut eftersom jag skaffade barn- jag har aldrig rökt under graviditeter eller amning. Men det kom semestrar och fester och feströkandet gick åter över till "min dagliga cigg giv mig idag-helst direkt efter frukost" Efter att ha provat både nikotintuggumin och inhalatorer- bara för att bli minst lika beroende av dem som jag varit av ciggaretterna- gav jag upp och erkände att jag är slav under nikotinet. Men röka ville jag inte längre utan gick över till the hardcore stuff- snus. Snuset och jag blev om möjligt ännu bättre vänner och jag sågs snart ständigt med en Göteborgs Rapé under läppen. Som sagt, på nyårsdagen slutade jag och här berättade jag att det inte riktigt blev som jag tänkt mig. Efter ett par månader började jag så smått röka i stället- först ca tre cigg i veckan, sen fem, sen tio. Och nu ska jag berätta något för alla självgoda jävla före-detta-rökare/snusare-som-har-slutat-med-ett-leende-på-läpparna:
Det ÄR inte lika lätt för alla! Nej, jag är inte sämre än ni, jag är inte svagare, jag klarar en hel del andra saker som andra inte klarar, men jag klarar inte att avvänja mig från nikotin.
Ni som säger "Javisst, de första veckorna är ett helvete, men sen går det lättare och lättare", ni har aldrig varit i min värld. Efter flera månader mådde jag fortfarande exakt lika dåligt som dag ett.
Vad sägs som svettningar, omotiverade gråtattacker flera gånger om dagen, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar, ångest och en allmän känsla av att livet suger? Månad ut och månad in. Det gick inte över, det blev inte gradvis lättare. Om ni inte tror mig, så se bara det skakande bildreportaget nedan:
Sur- ey mannen var e min prilla?
Sådärja, prillan är på plats och ordningen är återställd- becka är glad och nöjd.
Just det, ni såg rätt- för tre dagar sedan gav jag upp- prillan är tillbaka och jag tror att den är här för att stanna.
Det ÄR inte lika lätt för alla! Nej, jag är inte sämre än ni, jag är inte svagare, jag klarar en hel del andra saker som andra inte klarar, men jag klarar inte att avvänja mig från nikotin.
Ni som säger "Javisst, de första veckorna är ett helvete, men sen går det lättare och lättare", ni har aldrig varit i min värld. Efter flera månader mådde jag fortfarande exakt lika dåligt som dag ett.
Vad sägs som svettningar, omotiverade gråtattacker flera gånger om dagen, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar, ångest och en allmän känsla av att livet suger? Månad ut och månad in. Det gick inte över, det blev inte gradvis lättare. Om ni inte tror mig, så se bara det skakande bildreportaget nedan:
Sur- ey mannen var e min prilla?
Sådärja, prillan är på plats och ordningen är återställd- becka är glad och nöjd.
Just det, ni såg rätt- för tre dagar sedan gav jag upp- prillan är tillbaka och jag tror att den är här för att stanna.
Labels: foton, personligt
posted by becka at 10:10 AM
21 Comments:
Gött mos!
Va duktig du är!!! En annan är helt hopplös... *suck*...
Fast å andra sidan; nån last måste man väl ändå få dras med ;-)
Klapp & kram
// Fegen-Louise
Ha ha kul att du skriver om nåt annat än fotboll. Jag förstår dig. Jag har ju trillat dit på dom där jävla ciaretterna igen. Usch. Känner att jag inte år bra. Fast det är så lätt att ta till när man är stressad eller rubblar över nåt. Snus har jg dock aldrig förstått mig på eller gillat. Sägs ju att det ska vara svårare att sluta med än cigaretter.
Jag hade förrestenen lärare för längesen som slutade röka. Det sägs ju att många går upp i vikt av att sluta röka. Hon var redan väldigt smal. Efter att hon slutat röka tyckte hon att all mat smakade illa och det gick inte över på flera månader. Hon magrad , såg ut som ett spöke. Gick till en läkare som sa åt henne att börja röka igen.
Snusning ska väl inte vara lika farligt som rökning och du kan ju öra ett nytt försök att separera från din prilla senare ;) Lycka till i så fall
Det var värt ett försök eller hur!? :) Bättre att snusa än att röka iaf, det skonar ju iaf omgivningen. Tycker du var duktig som försökte.
Kramar!
http://grogga.blogspot.com/2007/04/hyllning-till-rkarna.html
Siwert skrev väldigt vackert i ämnet tycker jag. For all you wonderful people out there.
Nikotin är underbart. Och totalt omöjligt att sluta med. De som lyckats, var aldrig riktigt fast från första början. Det är jag övertygad om. Vet folk som inte rört en cigg/snus på år, men till slut börjar igen. Missbruket ligger latent i kroppen.
Hmm... Ja jo jag har visserligen slutat och inte börjat igen. MEEEEEEEN jag mår såååå dåligt. Jag drömmer som cigaretter, jag suktar efter cigaretter på gatan.. När folk röker börjar jag gå extra sakta så att jag hinner dra in lukten av röken ett par gånger extra när jag går förbi (undrar om folk hör en när man "flåsar" och vad tror dom då?) Nä, lätt e de jävlar i det inte, men jag har en man som jagar mig med blåslampa (det är ju tur) för annars ska jag villigt erkänna att jag hade börjat röka igen utan problem. Jag fasar för första festen (som jag låtit bli att gå på pga av detta) men man kan ju inte bli nykterist också?! Jag menar, hur jävla illa ska det bli egentligen!?!?!
Puss & Klapp
Du ÄR bäst ändå!!!
Louise>> Haha, tycker du verkligen jag är duktig? Det kan man väl inte påstå- jag misslyckades ju IGEN! Kram
Thérèse>> Menar du att det finns andra saker än fotboll att skriva om som också är roliga, det kan väl inte vara möjligt;-) Jadu, det är SÅ lätt att ta till nikotin när man mår dåligt...Kram kram
Ida>> Tack vännen, gulligt skrivet:-)
Bruce>> Ja jag läste den, det var tröstande ord:-) Du har helt rätt i att det ligger latent, det har jag sett många bevis på i min omgivning. "En gång rökare, alltid rökare". Och det ÄR helt uppenbart att det är mycket lättare för vissa att sluta än för andra. Jag misslyckas inte med att släppa nikotinet för att jag är sämre än de som klarata det, utan det är på allvar svårare för mig, det finns många som får betydligt lättare och mer kortvariga abstinensbesvär. och så är jag ju så söt med min prilla under läppen. På mig syns det av någon konstig anledning inte så mycket mer än på att jag får ett väldigt snett och gulligt leende:-D
Jenny>> HAHAHA nä så illa ska det väl inte bli;-) Jag lider med dig i kampen som du uppenbarligen lyckas med mycket bättre än jag. Vete fan om det hade funkat om min kille hade varit på mig med blåslampa, då hade jag säkert blivit arg och snusat/rökt ännu mer på ren trots, för att visa att jag minsann bestämmer över mig själv:-D Puss på dig
Sluta igen, du kommer klara det! Nej, det är så lätt för mig att säga som tagit halsbloss typ två gånger i mitt liv och aldrig snusat. Himla lätt för mig att säga. Jag tror definitivt vissa har svårare än andra att sluta.
Även om jag har hört att snuset är farligare för en själv än cigaretter, tycker jag ändå att det är bättre att snusa än att röka, då de inte skadar omgivningen.
barajagjohanna>> Bra av dig att du aldrig börjat! jag har önskat många gånger att jag aldrig hade tagit det där första blosset vid tretton års ålder...
..ja laster har vi alla.. Jag älskar godis & Chips o precis kommit på att jag är väck i huvudet..hänger inte me när folk pratar..haha..väldigt dålig last..har väl mina tankar på annat håll..men ska skärpa mig!! Puss
Linda>> Haha gumman vi älskar dig ändå:-D Du är bäst. Puss
..tack..det värmer!! Du är bäst! Love / Linda
Hmmm, rökte inte du på Valborg?
This comment has been removed by the author.
Frankie>> Nej jag är faktiskt hemskt stolt över att jag lyckades låta bli, trots att jag satt ute på balkongen hela kvällen där alla (främst Byvik) rökte för glatta livet:-)Däremot gick det åt ett stort antal prillor för att hålla röksuget stången;-)
Sådärja.
Pool vidare och Leeds åker ur...
bruce>> Ajajaj nu är du inne och hädar på helig Chelsea-mark. Jag är givetvis grymt besviken över detta orättvisa resultat. Min Liverpool-fanatiska brorsa däremot är hur nöjd som helst:-(
du försökte ju i alla fall. och jag har nog förståelse för att vissa inte bör sluta ens. i vissa fall behöver väl inte ett beroende vara fel? spela sen roll om det är fotboll, nikotin eller människor man är beroende av?
och det är ju på sätt å vis lika strongt att avbryta för pressen att sluta måste väl ändå vara enorm? jag menar jag vet ju hur den är på en överviktig om bantning liksom! :O
Klara>> Tack det var sköna tröstens ord! Och du har rätt i att pressen är enorm, det känns som ett grymt misslyckande i omgivningens ögon att man inte pallade nu heller, och det har varit rena rama "Komma ut ur garderoben"-grejen att erkänna att man börjat igen...
jamen precis. det är inte som att pressen för att avsluta sitt beroende gör det hela enklare. kanske om det inte fanns en sån jäkla överdriven syn på beroende att folk skulle ha lättare att vara det. jag menar... folk är ju beroende av nåt, alla är typ det. det är bara vissa saker som är mera stigmatiserade än andra! :)
Klara>> så snat, så sant! Du är en vis kvinna du:-)
Post a Comment
<< Home