Sister versus Brother

Allsvenskan- som givetvis är den finaste av ligor- bjuder ju inte alltför ofta på tempofyllt spel. Då är det tur att man kan få njuta av lite CL-spel framför burken ibland.
Som många har upptäckt vid det här laget ligger Chelsea mig extra varmt om hjärtat, men som den fotbollsnörd man är kollar man gärna på de andra matcherna också. Häromkvällen handlade det om kvartsfinalen mellan Manchester United och Roma.
Jag gillar Askungesagor. När matcher utspelas mellan två lag där jag inte har någon favorit väljer jag oftast att hålla på det lag som är "underdog". Det blir lite David versus Goliath över det hela.
Följdaktligen hade jag tyckt att det vore roligt att få se Roma piska skiten ur Man U. Nu blev det ju inte så- det blev total förnedring där Roma förlorade med 1-7. Jag kan precis leva mig in i den febriga känslan hos Roma-supportrarna "Nu när vi äntligen har nått såhär långt, så måste det väl äntligen vara vår tur!" Men så blev det som sagt givetvis inte, och Totti har trots sin storhet aldrig fått vinna något stort.
Själv kommer jag att hamna i ett intressant läge under semin mellan Chelsea och Liverpool. Min bror är hängiven Liverpoolanhängare, och grymt besviken över att jag håller på "fienden".
I vanliga fall står vi sida vid sida och hejar fram Blåvitt, nu kommer vi sitta i varsitt hörn av soffan och blänga på varandra, och när matcherna är spelade kommer en av oss att sitta där som förlorare, och en som vinnare.

Ett annat lag som på senaste tiden kommit att ligga mig allt varmare om hjärtat är Göteborg FC. En av anledningarna stavas givetvis Lotta Schelin, Sveriges absolut vassaste damfotbollsspelare. Jag skäms att erkänna att jag tittar alldeles för lite på damfotboll, bland annat beroende på att jag prioriterar IFK Göteborg. Det kan inget ändra på, däremot ska jag försöka att ta mig iväg och se Göteborg FC live lite oftare, när det inte krockar med Blåvitts matcher.
Jag hade faktiskt förmånen att se Schelin i toppform på Slottskogsvallen förra året, när GFC piskade skiten ur Hammarbys damer med 3-0. Jag kan garantera att tempot var betydligt högre än det numera är när Änglarna spelar. Jag hoppas dock att vi ska få se en tempoändring hos våra Blåvita gossar under året, jag vill se fart, stridslust och glädje när elva blåvita spelare är på plan.
Imorgon blir det fotboll hela dagen för min del; först en ledarutbildningsdag fram till kl 15, efter det blir det träning för tjejerna jag coachar i Marieholm, och till sist träningsmatch mot två år äldre tjejer som uppvärmning inför att de för första gången ska delta i seriespel i veckan. Jag är lika nervös som en blivande mor...men framförallt ska det bli jävligt kul.

Till sist vill jag hetsa lite till inför AIK-krossen på tisdag; ALLA ska till Nya för att vara med och ta revansch efter förnedringen vi fick utstå på Råsunda i höstas.
Forza Blåvitt!