Blogsistensiell kris

Just nu går jag igenom en existensiell kris, den här gången handlar det dock inte om min egen existens utan bloggens. Varför lever den? Ska den få fortsätta leva? När jag började blogga handlade det om min längtan att få skriva om fotboll och sprida det
glada budskapet om mitt intresse och mina hjältar. Min omgivning var dödstrött på mitt tjatande om fotboll, så jag blev en flitig forumräv på Supporterklubben Änglarna;s forum. Där satt jag inloggad kvällarna i ända och diskuterade mitt stora intresse fotboll, främst IFK Göteborg, med likasinnade. Då blev jag kontaktad av Markus Hankins, Bara ben på Glenn Hysén;s grundare. Han bad mig att börja skriva för dem och glatt hoppade jag på tåget! I juni 2005 började jag blogga. Jag skrev en del i krönikeform av typen "Mitt liv som supporter", men även spelarporträtt, matchreferat och liknande. Den här artikeln skrev jag på Baraben augusti 2005. Den handlar om en av mina absolut största hjältar Niclas "Alex" Alexandersson.
Kort därefter började jag intessera mig för bloggar i största allmänhet. Det var Thérèse blogg Mitt liv i utlandet som öppnade mina ögon för bloggvärlden. På denna helt suveräna blogg hittade jag länkar till andra superba bloggar och så var jag fast.
Jag upptäckte också att bloggande kunde vara lätt och kravlöst. På Baraben la jag ner mycket tid på statistik, research osv, och ställde väldigt höga krav på mig själv. Med rätta; för Baraben är, och ska vara, Sveriges bästa supporterblogg. Den har i dagsläget över femtio skribenter och miljontals läsare
Men på personliga bloggar räckte det visst att bara svamla på och berätta lite roliga episoder ur sitt liv.
Klart att jag skulle ha en helt egen blogg! Från början såg jag det mest som ett litet test för att se om jag skulle klara det, och som ett forum där jag skulle få tänka fritt och blanda vilt bland ämnen som intresserar mig. Jag ville också nå ut med fotbollens budskap till folk som inte läser om fotboll eller intresserar sig för det i vanliga fall. Jag tänkte att ni skulle få en liten inblick i en supporters hjärna. Det skulle också vara en sida för dem som precis som jag älskar fotboll men vill läsa lite annat med. Dessutom älskar jag att skriva så jag ville gärna få utlopp för denna sida.
Efterhand har det blivit precis den blandning jag ville, allt från familjefoton och listor till politik och fotboll (dock lite för lite av det sistnämnda.
Men nu krisar jag ! Jag känner inte att min blogg tillför något som inte andra redan gör tusen gånger bättre.
Vill man läsa om fotboll; baraben och Simon Blank är mycket bättre fotbollsbloggar.
Vill man ha humor; Ingbritt och punaniii får dig att skratta högre.
Roliga anekdoter om familjeliv? Du kommer att bli mer nöjd med Louise.
Vassa satiriska funderingar blandat med mode? Virvla is your girl!
Letar du efter djupa tankar, politik, vegetarianism osv; då kommer du att älska Thérèse och Johanna.
Osv osv osv i all oändlighet! Jag orkar och hinner inte heller att uppdatera min blogg så ofta som många andra. Så varför i hela friden ska min blogg få fortsätta att finnas? Svaret får väl bli att jag har märkt vilket roligt sätt det är för mig att kommunicera med er därute. Jag har en hel del vänner som jag knappt träffat på flera år eftersom vi bor utspridda över landet, nu kan vi följa varandra via våra bloggar. Jag har fått kontakt med roliga människor jag aldrig träffat via bloggen och vi byter tips, tankar och idéer med varandra om allt från migrän och goda recept till funktionshinder. Och det är jätteroligt att bli läst och få kommentarer. Att blogga är helt enkelt ett sätt att vara del av en stor och rolig värld, blogosfären, hemifrån sin dator.
Nu vill jag pusha lite för några bloggar som jag inte har lagt bland mina länkar än, men som jag nyligen har fastnat för:
*Ovan nämnda punaniii får mig att skratta högt. Rått, roligt och inte alltid helt rumsrent.

*Grogg- jag vet inte varför jag inte fått upp ögonen för denna blogg på allvar förrän nu. Kanske var det för att jag kände att det redan finns så många blåvita fotbollsbloggar, och att de flesta av dem är rätt usla. Men den här är inte usel, den är riktigt bra! Precis rätt blandning av fotboll och humor. En kombination som ni ju vet att jag är svag för.

*En av Barabens fyra grafiker, Marcus Kjellén, skriver den eminenta mediekritiska bloggen Medieruset. Den måste ni absolut kolla in!

Summan av kardemumman är i alla fall att jag nog lär blogga ett tag till, antingen ni vill eller inte...Puss på er allihop!