Efterlyses- blåvit hjälte!

Egentligen skulle jag göra massor med roliga saker den här helgen:
På fredagen skulle jag och pojkvännen gå och kolla på filmen om Borat vilket jag verkligen sett framemot, bara trailern fick mig att skratta så jag grät!
På lördagen skulle vi åka tåg upp till Stockholm, han skulle hälsa på några kompisar inne i stan, och jag skulle hälsa på Thérèse i hennes nya hus på Ekerö.
På söndagen skulle jag och pojkvännen mötas upp inne i Stockholm och tillsammans åka en lång och skön bussresa hem till Göteborg. Vi skulle spela kort, äta en massa godis och prata skit. Sånt är en lyx när man har barn!
Men redan i söndags började jag känna mig förkyld och allmänt kass. Jag valde dock att slänga i mig lite Panodil och hälsokosttabletter mot förkylning och gå till jobbet som vanligt. BIG MISTAKE! Lyssna nu på tant becka: "Stanna hemma och vila när ni är sjuka!"
På torsdagskvällen vid sjutiden började jag få svåra smärtor i bröstet, och om jag skrattade, hostade eller andades djupt gjorde det så ont så tårarna sprutade. Till slut tog jag ett par Panodil och gick och la mig med hopp om att sova bort eländet. Jag satte även väckarklockan eftersom jag trots detta tänkte gå till jobbet som vanligt...Klockan fyra på natten vaknade jag av den värsta smärta jag upplevt i hela mitt liv, fullt jämförbart med att föda barn. Det kändes som en kniv skar rätt igenom lungor och hjärta. Så fort jag vände mig det minsta åt det ena eller andra hållet eskalerade smärtorna och att andas djupt var omöjligt. Till slut insåg jag givetvis att jag måste åka in till akuten. Jag ringde och fixade barnvakt och skjuts till sjukhuset och där fick jag genomgå allehanda undersökningar inklusive EKG, man känner sig så liten och hjälplös med en massa sladdar kopplade till kroppen...Till slut konstatderades det att jag hade inflammation i lungsäckarna och hela bröstkorgen. Eftersom jag inte hade legat hemma och tagit det lugnt och sett till att bli frisk så hade viruset/bakterierna vandrat ner i lungor och bröstkorg...så nu sitter jag här hemma sjuk och eländig och grämer mig över allt kul jag missar.
I sådana här stunder behöver man något kul att tänka på (men inte FÖR kul, det gör fortfarande ont när jag skrattar, även om de antiinflammatoriska tabletterna har börjat hjälpa)
En riktig glädjespridare är mannen på fotot här ovan! Ni som har läst den andra bloggen jag skriver för; baraben har kanske läst min text "Reserapport från helvetet"annars kan ni klicka här och scrolla ner en bit så kommer ni till den. Texten handlar om den fruktansvärda behandling vi som åkte upp till Solna, för att se IFK spela mot AIK, fick utstå. Misshandel, tårgas etc! Dessutom slutade ju matchen 0-4 för vår del...En stor anledning till att jag ändå har ljusa minnen från resan är mannen på bilden. Hela vägen upp och hela vägen ner fick han hela vagnen att skratta så vi grät! En mer positiv, sprudlande och fruktansvärt rolig männsika har jag aldrig träffat på! Vi skrattade så vi grät och ramlade av stolarna! Dessutom var hans eget skratt så smittande så att bara det fick en att skratta ännu mer. Jag var helt enkelt tvungen att fota honom med mobilen, och varje gång jag och pojkvännen ser på bilden blir vi glada. Så till denna blåvita hjälte vill jag säga: TACK! Jag vet inte vad du heter, men jag kommer aldrig att glömma hur du lyckades göra ett av de jobbigaste dygnen på länge till ett minne för livet.