Uh, here she is!
Jag vill börja med att poängtera att min älskling är nummer ett, och att jag hoppas på att leva med honom livet ut. Ingen och inget kan konkurrera med honom.
Men ni som följt min blogg vet att det finns två män som delar på andraplatsen; mina kändiscrusher Chris Cornell och Dogge Doggelito. Där har de hittills varit ohotade. Men nu får de maka på sig, för här kommer Juliette Lewis och hon spelar lätt i samma liga!
Ända sedan "Natural born killers" dök upp på biograferna har jag och de flesta av mina tjejkompisar varit överens; Juliette är bruden som skulle kunna få en att ifrågasätta sin heterosexualitet. Jag vet inte riktigt varför, men svaret måste vara hennes överjordiska utstrålning. Hon är aldrig rädd för att vara skitig, rå och ta för sig. Hon kan utan att tveka dansa in på scen iklädd indianskrud på huvudet, armyjacka och knälånga gummishorts. Sådan galenskap måste helt klart applåderas! Att hon dessutom är en gudabenådad skådespelerska och sångerska gör inte saken sämre.
I lördags var jag och ett gäng tjej-polare på Trädgår'n och kollade när hon spelade med sitt band "Juliette and the Licks" Konserthallen var fylld av dyrkande fans, både män och kvinnor och alla tittade på henne på samma förälskade sätt. Och jag erkänner, jag blev totalt starstruck, vilken strålglans! Hon är ännu mer fantastisk i verkligheten än på film och skiva. Inne på damtoan hörde man hela tiden folk utbrista saker som "Jag är så jävla kär i Juliette!"
Nu vill jag givetvis uppmana er att genast rusa iväg till närmaste skivaffär och inhandla dessa superba musikaliska alster. Kanske blir ni lika kära som jag och mina kompisar...
Labels: musik